Nu är det åter till landsbygd och små- företagande som gäller i profileringen.
Det har märkts på den pågående stämman i Karlstad.
Det märktes ännu mer, faktiskt i alltför hög grad, i riksdagens debatt om budgeten i onsdags.
Per Åsling (C) var så upptagen med landsbygdsfrågorna att han i stort sett försummade huvudfrågorna som regeringspartierna och opposition debatterade.
Centern gör nu inte fel. Tvärtom. Ett parti ska betona och inte glömma bort det som är starkare sidor och främsta kärnväljargrupper.
Det finns dock en del spår av tidigare felsteg som fortfarande märks ibland
Dit hör att delar av Centerpartiet har fått vanan att uppträda som en förlängning av den kommersiella alkoholhanteringens lobbyistverksamhet.
Ett hugskott om en ännu större snedvridning av kapitalbeskattningen genom ett ganska stort avdrag för alla intäktsräntor skulle vara en godsak för många välbeställda personer, som till exempel sitter med stora banktillgodohavanden efter att ha sålt jord och skog.
Men det skulle inte på något sätt göra det mer lönande att arbeta, och det skulle bidra till, inte minska skattesystemets förfall.
Det är en lång väg kvar till att helt ha reparerat skadorna av partiprogramhaveriet.
Att alla vet att huvudskulden för detta låg på partiledaren gör att hennes ställning fortfarande är skakad, hur mycket hon än fortsätter att strö välpolerade ord omkring sig och ta emot artiga applåder på stämman.
Å andra sidan är det inte alltid partiledaren är viktigast i ett parti. De som förankrar Centerpartiet i dess starkare sidor och i landsbygden är miljöministern Lena Ek och jordbruksministern Eskil Erlandsson.
Dessa kan ofta reta storstadsförankrade miljöaktivister, men de förenar kunnighet och pondus, och för många väljare på landsbygden är de en garanti för att Centerpartiet, trots det som hänt, åter står fast rotat i sin traditionella jordmån.
Centern är ett landsbygdsparti som är kompetent och vet hur saker blir uträttade.
Det är något annat än tillfälliga pr-besökare på landet eller kringresande missnöjespredikanter som tror att de kan inbilla landsbygdsväljare att det går att hata sig till bättre regional balans.