.Det står sedan 2014 och väger i skolpolitiken. Det borde byggas vidare på de viktiga skolreformerna från 2007 och framåt. Det gäller att angripa återstående delar av 90-talets skolpolitiska olyckor, på de områden där låsningar, i politik och mellan arbetsmarknadsparter, fortsatt att hindra framsteg. Gör man detta? Eller återvänder man istället till andan bakom 90-talets stora utbildningspolitiska felgrepp?
Ett nytt S-statsråd för de viktiga gymnasiefrågorna kan visserligen betyda en starkare motvikt mot Gustav Fridolin (MP) och mer tyngd i att ta itu med kommunnivåns svaga förmåga att styra skolresurser efter behov. Det kan kanske betyda en mer effektiv linje mot fackliga och arbetsgivarmässiga krafter som länge blockerat förändringar i lönestruktur och saboterat lärarrekrytering.
Men risken är ju att det i stället blir motsatsen – återgång till mer av den utbildningspolitik som gällde inom S för ett eller ett par årtionden sedan.
Aida Hadzialic har inte stått för sådana steg bakåt. Ett högprofilerat pratstatsråd har hon inte varit. Men med sin ungdom och en bakgrund i Halmstads kommunpolitik har hon snarast haft distans till mer problematiska delar av sitt eget partis tidigare skolpolitik. Utnämningen av henne kunde ses som ett tecken på en vilja hos regeringsbildaren Stefan Löfven att frigöra sig från tidigare partimisstag och från sterilt motstånd mot Björklundska skolreformer.
Vem som nu blir ny minister kan bli ett viktigare vägval för regeringen – liksom för dess eventuella förmåga till samarbete åt liberalt håll – än vad de nya miljö- och bostadsministrarna var efter MP-konvulsionerna i våras.
Aida Hadzialics avgång var ofrånkomlig. Tillnyktrad var hon klok nog att genast inse det.
Bilkörning efter alkoholförtäring vållar mycket ofta långt värre olyckor för människor än ett förlorat uppdrag. Reglerna mot rattonykterhet, och nuvarande promillegräns, har införts på ytterst goda grunder. Alkohol har en riskabel tendens att ställa till med förlust av kontroll, och sådana handlingar som att sätta sig vid ratten när det borde vara uteslutet.
Att sitta i regeringen är ett av de uppdrag som ställer allra högst krav på skötsamhet och omdömesgillhet. Är man dessutom minister med ansvar för frågor om gymnasieskolan är det ju extra viktigt att man är en god förebild för ungdomar som är i den ålder när det tas körkort.
Promillebilkörning är ingen bagatellförseelse. Avgången var – på statsrådsnivån – självklar. Den hade varit lika ofrånkomlig för ett manligt statsråd.
Men inte oväntat har en främst manlig, för att inte säga grabbig och gubbig, opinion höjt rösten mot lagen och promillegränsen. Avgången var onödig eller förhastad, heter det hos sådana som urskuldar en viss grad av rattfylla som något slags kavaljersbrott. De har anförts av K-G Bergström, tidigare SVT, nu Expressen. En advokat i Aftonbladet samt enstaka borgerliga ledarsidor, som Blekings Läns Tidning och Borås Tidning har också visat upp hur sprithögerns attityder brer ut sig, även till att ta lätt på onykter bilkörning. Där kan man verkligen tala om omtöcknat omdöme.
En tankeställare bör även yngsta ministerns avgång bli hos politiska ungdomsförbund. I SSU, som står henne närmast, har visserligen de senaste ordförandena – ministerkollegan Gabriel Wikström samt hans efterträdare – stått för en mer ansvarsfull syn efter tidigare unga röda olyckor.
Men på flera håll i olika ungdomsförbund härskar tankens slapphet vad gäller hur alkohol och andra droger är drivkrafter bakom sociala klyftor – och undergräver mycket av det man vill uppnå i politiken.