Många asylsökande och platsbrist på asylboenden gör att Migrationsverket måste betala dyrt till alla privata aktörer som man hittar. Kommunernas ovilja att prioritera nyanlända, eller verklig oförmåga att ta emot dem, gör att många tvingas bo kvar på Migrationsverkets anläggningar efter uppehållstillstånd. Platsbristen på asylboendena förvärras. Åtskilliga flyktingar får en betydligt sämre start i Sverige än vad som är önskvärt. Kostnaderna för asylmottagandet blir högre än de borde.
Men det finns lösningar på detta. En sådan prövas just nu i Västervik. Det kommunala bostadsbolaget Västerviks Bostads AB har låtit bygga fyra modulhus. Varje enplanshus består av två lägenheter på 70 kvadratmeter vardera. I de fyra husen kan det bo ungefär 50 personer.
Husen hyrs av Migrationsverket i sex år. När kontraktstiden är över kan Västerviks kommun (bostadsbolaget) använda husen på det sätt den vill – omvandla dem till exempelvis äldreboenden, studentbostäder eller sälja dem. Eftersom husen är flyttbara kan de placeras var som helst i landet. Migrationsverket kan även få hyra i fyra år till. En sådan möjlighet finns i avtalet.
Hyran blir hög – 17 000 kronor i månaden för en lägenhet på 70 kvadratmeter. Det är mycket. Men med sex personer i varje lägenhet blir dygnskostnaden omkring 100 kronor per person och dag. Det kan jämföras med de 200 kronor per dygn som Migrationsverket betalar som mest i privat boende. I avtal som Migrationsverket tecknade innan taket på 200 kronor infördes är dygnskostnaden ännu högre.
För Västerviks Bostads AB betyder kontraktet med Migrationsverket att man snabbt får tillbaka en stor del av investeringskostnaden och tar en mycket låg ekonomisk risk.
Och det finns fler fördelar. Eftersom det är kommunen som planerar och placerar husen kan de anpassas till den kommunala service som man är skyldig att tillhandahålla asylsökande. Kommunen har full kontroll över var och när asylboendet ska öppna. De asylsökande kommer att bo bra. Boendestandarden är förstås lägre än i en permanent bostad men ändå mycket högre än på de allra flesta asylboenden.
Denna modell, kallad "Västervikslösningen", kan också vara ett sätt att få fram bostäder som kommunen ändå planerat att bygga, som just äldreboenden, till en lägre kostnad för kommuninvånarna.
Inom kort kan förutsättningarna för den här modellen bli än bättre. I dag är sex år den enligt lag längsta tillåtna kontraktstiden för Migrationsverket. I sexpartiöverenskommelsen från i höstas sägs att denna tid kan komma att förlängas.
Försöket i Västervik görs som synes i liten skala. Men det sprider sig. Ett par dussin kommuner har visat intresse eller inlett ett arbete enligt den här modellen.
Även de sörmländska kommunerna borde vara intresserade. De ligger i en expansiv region och i princip alla har bostadsbrist. Samtidigt kommer behoven av olika kommunala byggnader, som förskolor och äldreboenden, att vara stora framöver. Nog är det lämpliga platser för Västervikslösningen.