I onsdags meddelade regeringen att den vill införa en "investeringsstimulans" för att få igång byggandet av hyresbostäder. Rotavdraget sänks. Framöver ska man få dra av upp till 30 procent av arbetskostnaden, mot 50 procent i dag. Det frigör, enligt regeringen, 3,2 miljarder per år till byggsubventioner.
Det är bra att regeringen lägger kraft på bostadsfrågorna. Byggtakten har ökat på senare år men är fortfarande för låg på de platser där nya bostäder behövs mest. Regeringens metod är dock mycket tveksam.
En sänkning av rotavdraget är i sig inte fel. Skatteavdrag riktade till vissa branscher snedvrider marknaden, favoriserar godtyckligt vissa medborgare på andras bekostnad och gröper ur skattesystemet. Särintressedriven skattepolitik gynnas i stället för en som kännetecknas av enkelhet och enhetlighet. I det här fallet styrs resurserna till renovering, om- och tillbyggnad hos dem som äger sitt boende, till nackdel för andra typer av bygg- och underhållsarbeten.
Dock var Löfven före valet tydlig med att rotavdraget inte skulle röras. När han i onsdagens Aktuellt i SVT fick upprepade frågor om detta löfte hasplade han till sist ur sig: "Det spelar ingen roll." Jo, det spelar roll om politiker lurar sina väljare, ger läpparnas bekännelse till en politik före valet och genomför en annan efter det. För vad är det som Socialdemokraterna vet i denna fråga nu som de inte visste för sex månader sedan?
De föreslagna byggsubventionerna är delvis en återgång till en bostadspolitik som inte fungerar. Erfarenheter av tidigare byggstöd visar att det driver upp byggkostnader. De villkor som anges för att kunna ta del av dessa statliga pengar innefattar också kraftiga regleringar.
Stödet är tänkt att betalas ut för byggande av mindre lägenheter, upp till 70 kvadratmeter. Högst stöd ska utgå för lägenheter under 35 kvadratmeter i de svenska storstäderna – som mest 5 300 kronor per kvadratmeter i Stockholm. Allting villkoras dock av en uppsättning motkrav.
Exempelvis finns riktvärden för hur höga hyrorna tillåts vara och dessa ska sedan hållas "överkomliga" i 15 år. Bostäderna, som ska ha låg energianvändning, måste fördelas ut via den kommunala bostadsförmedlingen. Företagen som tar del av subventionen bör därtill ordna arbetsplatsförlagt lärande för elever inom de gymnasiala yrkesprogrammen.
Med alla dessa kringvillkor riskerar det inte bli så många sådana bostäder byggda.
Det som snarare måste till är ett fortsatt förenklade av regelverken och processerna kring byggande, en ökad press på kommuner att avsätta mark för ändamålet, och en avreglering av hyresmarknaden. En utbyggd infrastruktur skulle också hjälpa, ge fler bostäder på orter där markpriserna är låga i dag. Dessutom kan det vara värt att se över en annan subvention – nämligen ränteavdragen. Dessa bidrar till att göra ägandet av en bostadsrätt mer attraktivt och styr således byggandet i den riktningen.