Den danska säkerhetspolisen hade just gripit tre personer som planerade ett attentat mot tecknaren Kurt Westergaard. Sampubliceringen var en markering mot dessa mordplaner och ett sätt att bredda slagytan, visa terroristerna att de inte kan strypa det fria ordet genom att tysta en person.
I fredags bad en av tidningarna, den vänsterliberala Politiken, om ursäkt som del i en förlikning mellan Politiken och åtta muslimska organisationer i Mellanöstern som säger sig företräda 94 923 av profetens släktingar. En saudisk advokat som hade tagit sig an saken hade krävt en ursäkt för att inte inleda en civilrättslig process mot tidningen.
Det hela är just så absurt som det låter. För det första är det svårt att se hur en stämning för förolämpning eller liknande hade kunnat skapa problem för tidningen. Skyddet för yttrandefriheten är starkare än så i Danmark och i princip alla andra demokratier.
För det andra är ursäkten svårtolkad. I ett uttalande säger Politiken att publiceringen aldrig var avsedd som ett redaktionellt ställningstagande, utan enbart som del i nyhetsbevakningen.Det är en glidning på sanningen. Beslutet att publicera bilden en specifik dag i en samordnad aktion tillsammans med andra tidningar är ett redaktionellt ställningstagande.
Vidare säger tidningen att avsikten aldrig var att förolämpa muslimer men inser att många ändå känner sig förolämpade och ber om ursäkt för det.
Politiken menar alltså inte att beslutet att publicera var fel. Chefredaktör Tøger Seidenfaden ställer heller inte ut några löften om att inte göra om det. Men tidningen ber ändå om ursäkt för en del av konsekvenserna av publiceringen.
Subtilt värre. Eller bara svajigt.
När Seidenfaden för två år sedan fattade sitt publiceringsbeslut måste han ha vägt in risken att bli missförstådd och att många människor skulle ta anstöt. Därför borde han ha låtit bli att publicera teckningen. Men han gav grönt ljus. Det fanns många sätt att markera sitt stöd för den hotade tecknaren och för yttrandefriheten, tidningen valde detta.
I dag kan Seidenfaden välja att stå för det beslutet eller ångra det på principiella grunder. Chefredaktören valde en dålig mellanväg. Han ingick en förlikning med personer som vill neka tidningen rätten att publicera materialet. Även om ursäkten inte är någon riktig ursäkt tog tidningen ändå ett steg tillbaka efter påtryckningar från yttrandefrihetens fiender. Det är illa.