Det ser illa ut när man granskar hur elevhälsan fungerar inom de kommunala skolorna i Eskilstuna. Hälsoundersökningar som inte blir av , missade vaccineringar och uteblivna hälsosamtal – inte bara enstaka missar utan hela skolklasser.
. Det är dock inte skolläkarna och skolsköterskorna som i första hand ska klandras, utan organisationen. Kort sagt: den fungerar inte.
Redan i maj skrev Eskilstuna-Kuriren om att skolhälsovården i Eskilstuna har stora brister. De skolläkare som finns är inhyrda, inte anställda. De skolsköterskor som finns har ansvar för alldeles för många elever för att de ska hinna med vad som förväntas av dem, och så var det redan innan skollagen skärptes.
Avsikten med den här ledaren är dock inte att hänga ut kommunens elevhälsopersonal som någon sorts syndabockar.
Dels är Eskilstuna knappast den enda kommun där skolhälsovården fungerar dåligt, dels har den elevhälsopersonal som finns säkert gjort så gott den har kunnat efter rådande förutsättningar.
I skollagen, som trädde i kraft förra sommaren, står det bland annat att ”skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor”.
Detta ska åstadkommas genom att ”varje elev inom grundskolan, grundsärskolan och specialskolan ska erbjudas minst tre hälsobesök som innefattar allmänna hälsokontroller.”
Av det axplock av avvikelser som skolsköterskorna rapporterade under åren 2009-2011 framgår att kommunen, i egenskap av huvudman för skolorna, inte har varit vuxen uppgiften. Det blir tydligt när de avvikelserapporter som gjorts tycks ha försvunnit i ett stort, svart hål och larm om att skolläkare och -sköterskor inte hinner med inte har haft någon större verkan.
I den mån de har det har de haft motsatt effekt. Stålforsskolan, till exempel, drog ned på bemanningen trots skolsköterskornas rapport att de inte hann med.
I förra veckan, när tidningen skrev om den dåligt fungerande skolhälsovården, sade Johan Nilsson (S), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, att stora förändringar kan vara på gång efter att en extern utredare kopplats in för att syna verksamheterna. Att kalla in externa utredare är sällan gratis men kan i det här fallet vara nödvändigt för att få till stånd en organisation som fungerar i samtliga led.
För det är förbryllande att chefen på stödcentrum för barn och ungdom i maj säger till tidningen att hon inte har kännedom om att skolhälsovården ”skulle ha missat, brustit eller inte hunnit med”, medan ordförande i barn- och ungdomsnämnden säger att i juni att han är medveten om att skolhälsovården inte har varit ”till fyllest”.
Problemet med skolhälsovården tycks vara att ingen har en övergripande bild av hur det egentligen ser ut, hur det fungerar, och ingen har något övergripande ansvar. En del rektorer ser elevhälsan som något man kan spara pengar på när det ska sparas och har säkert fullt upp med alla ansvarsområden som följer med uppgiften.
Det är ohållbart. Ska skolhälsovården kunna leva upp till det som står inskrivet i skollagen krävs att en fungerande organisation skyndsamt arbetas fram.
God elevhälsa är minst lika viktig som bra lärare för att skolresultaten ska bli bra.