Huruvida rätten dömde rätt, som ansåg Behring Breivik som tillräknelig, kan vara osagt. Det handlar om svår juridik. Klart är dock att en handling som på vardagsspråk bedöms som sjuk inte behöver bottna i en sjukdomsdiagnos.
Och alla tycks vara nöjda med domen – åklagaren, de överlevande och de mördades anhöriga. Även Behring Breivik själv. En rättslig bedömning av mördaren som otillräknelig hade inte nödvändigtvis satt honom på fri fot tidigare, men försvårat mycket. Behring Breivik hade garanterat överklagat. Det skulle bli svårare för honom att hävda bilden av sig själv som politisk krigare, om han förklarats lida av paranoid schizofreni och psykos. Ett utdraget överklagande – som fortfarande inte ska uteslutas men varit garanterat vid en dom om otillräknelighet – hade förlängt de levande offrens sorgeprocess.
Vid värderingen av Behring Breivik bör man också se bortom sjukt eller friskt i medicinsk mening. Mer än något annat är han en produkt av en specifik högerextrem subkultur, med konspirationsteorier om ett förestående islamiskt övertagande av Europa – en utveckling som möjliggörs av västerländska politiker som lider av kulturellt självförakt.
Den hårda kärnan i denna rörelse består av personer som få utanför deras egen krets har hört talas om. Men samma föreställningar om islamisering och civilisationskrig, klädda i samma språkliga kod, torgförs av mer etablerade partier med säten i västeuropeiska parlament – även i Sverige, om än i mindre utsträckning efter terrordåden i Norge.
Behring Breivik tog sitt kall ojämförligt mycket längre än någon annan ur denna subkultur. Men de ord och konfliktbilder som har förgiftat hans sinne finns i ett kommunfullmäktige nära dig.