Antalet gymnasister som skolkat, och som blev av med sitt studiebidrag, var det gångna läsåret större än någonsin – drygt 19 000. Det motsvarar ungefär var 20:e gymnasist. Det är oroväckande många.
Men även om fler elever rapporteras till Centrala studiestödsnämnden (CSN) så uppger faktiskt hälften av landets gym- nasieskolor att skolket totalt sett har minskat. Det betyder att den skärpta kontrollen fungerar.
Skolkarna är dock för många och konsekvenserna kan bli fler än bara missad utbildning och indraget studiebidrag.
När gymnasisten inte längre betraktas som studerande på heltid kan till exempel bostadsbidrag och underhållsstöd påverkas. För familjer som redan har en ansträngd ekonomi är ett bortfall på drygt 1 000 kronor allvarligt. Minskas eller dras andra bidrag också in blir situationen förstås ännu allvarligare.
Än mer sten läggs på börda om eleven blir återbetalningsskyldig. Knappt två tredjedelar av alla som får sitt studie- bidrag indraget blir det. Cirka 20 procent av de återbetalningsskyldiga hamnar hos Kronofogden för att de inte klarar av att betala tillbaka.
Tittar man på CSN:s statistik länsvis så har Blekinge och Sörmland till antalet flest skolkare. I Sörmland var det 741 av de totalt 10 477 personer som blev av med sitt bidrag någon gång under läsåret. Eskils-tuna och Nyköping toppar den föga hedrande länslistan. Kanske inte så för- vånande eftersom de städerna är störst och har flest gymnasister.
Procentuellt toppar dock Oxelösund, där 25,5 procent av de gymnasister som får studiehjälp fick bidraget indraget. (Att jämföras med Eskilstuna och Nyköping där procentsatsen är 7,6 respektive 6,3 procent).
Flen däremot, som ofta när det gäller skolan blir omskrivet i negativa ordalag, har till sammans med Strängnäs lägst procentuell andel skolkare som blivit av med studiebidraget, (5,6).
Gymnasiet är i teorin en frivillig skolform. Men vill man vara berättigad till studiestöd krävs det att man dyker upp på lektionerna. Vid årsskiftet skärptes definitionen på skolk och sedan dess har även rapporteringen blivit bättre.
Förut kunde en elev skolka upp till en femtedel av sin skoltid innan studiebidraget påverkades.
Nu går gränsen vid några få timmar per månad, ifall den olovliga frånvaron är återkommande.
G eneraldirektör en på CSN , Christina Gellerbrant Hagberg, säger till Dagens Nyheter att man på det här sättet ville komma åt ett beteende och det verkar ha fungerat.
Till det positiva hör också att en större andel av eleverna får bidraget indraget enbart under kortare perioder.
Eleverna har alltså slutat skolka. De är åtminstone i skolan så pass mycket att de åter kan anses bedriva heltidsstudier, och det är bra.
De skärpta reglerna har gett en vink om både hur utbrett skolket varit och hur bristfällig rapporteringen varit. Nu gäller det att gå vidare. Det är ju inte bara att konstatera och rapportera skolk, det måste tas reda på orsak också, följt av hjälp att komma tillbaka. Att många av skolkarna återvänder till skolan är ett gott tecken.
På sommarlovet ska skolbänkarna vara tomma. Under läsåret gör man dock bäst i att vara på plats.