En liten Napoleon med olja blev progg-ikon

Vänsterromantiken kring Hugo Chávez är ett av tecknen på hur ex-kommunismen fått allt större fördragsamhet med fascism.

Ledare2013-03-07 05:00
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

Det har suttit många officerare i presidentpalats i Sydamerika. Inte så många av dem har kunnat strö oljemiljarder omkring sig, för inrikes maktbyggande och utrikes diktatursolidaritet.

Men Hugo Chávez i Venezuela hade gott om olja, visserligen missköttes det plundrade statliga oljebolaget, men som maktens redskap räckte det Chávez tid ut. Nu har han dött av sin cancer.

Landssorgen är, vad Sverige beträffar, begränsad – till delar av Sveriges Radio, Aftonbladets kulturredaktion samt delar av den yttre vänstern, där det inte är så noga om det som kallas socialism är blandad med inte bara olja utan även fascism.

Hugo Chávez hade blivit ikon på diverse håll där de påstår sig vara "vänster". Den politiska idélinje han representerade kommer från en annan militär härskare i Sydamerika - Juan Perón i Argentina.

I likhet med Perón har Chávez skaffat sig väljarunderlag till stor del bland de fattigare, men i bruket av metoder och med sin internationella vänkrets varit i hög grad fascistiskt inriktad.

Juan Per ó n hörde till Hitlers, Mussolinis och Francos epok, i vilket läger han trivdes var tydligt. När han tvingades i exil togs han emot i Francos fascistiska Spanien, där passade han bra in. Peron hade ingen olja att bygga sin makt på, men Chávez har varit en Perón med olja, en Petroleum-Napoleon som gett den speciella latinamerikanska vänsterfascismen ett modernt ansikte.

Sådant blev han beundrad för, också i Sverige. Att det blivit så beror på att Sovjetkommunismens sammanbrott följts av en ny antivästlig och antiamerikansk gemenskap, både i delar av den tidigare yttervänstern och i ett närmande mellan regimer som får kommunism och fascism att flyta samman.

Bröderna Castro var Chávez bundsförvanter, och han använde hemliga fonder med oljepengar till finansiera deras fortsatta styre. Men viktigare var Chávez affärsförbindelser och politiska samverkan med en rad regimer som på olika sätt företräder en antivästlig extremhöger med nationalistisk, fascistisk och/ eller teokratisk ideologi.

Diktaturen i Iran var Chávez bundsförvant, via Venezuela gjorde Iran åtskilliga skumma affärer. Diktaturen i Syrien, diktaturen i Vitryssland, och tidigare Khadaffis och Saddams diktaturer, alla visste de att Chávez var deras vän.

Hans beundrare på "vänster"-kanten i till exempel Sverige avskräcktes inte. De har inte heller stötts bort av hans härskarmetoder på hemmaplan.

Venezuela har inte blivit ett verkligt totalitärt land, det finns opposition och det finns en del medier som är oppositionella, men båda delarna har statsapparaten, oljepengarna och Chávezpartiets andra makt- instrument emot sig.

Beväpnade militanta regimanhängare i milisliknande formationer, domstolar som är politiska verktyg och utdelning av stora belopp i sociala förmåner genom regimkontrollerade organ vid sidan av stat och kommun. Även här flyter fascism och socialistisk revolutionsromantik samman.

Inte heller det har hindrat att Chávez setts som vän- sterikon i delar av svensk socialism, dessbättre av långt ifrån alla där.

Läs mer om