Ventilen för återförening av splittrade barnfamiljer är en, sannolikt mindre betydelsefull, ändring. Den görs på en av de med rätta allra hårdast kritiserade punkterna.
Syrienkriget och dess återverkningar har skingrat ett stort antal familjer, där en förälder nu finns i ett land – ibland Sverige – medan den andra föräldern, om denna ens lever, samt barnen, är spridda i ett eller flera andra länder. Åtskilliga personer som kommit till Sverige efter det datum i höstas där strecket drogs har under färden knappast kunna veta att reglerna skulle ändras. De har haft otur eller blivit närmast lurade, ovanpå de svåra olyckor som krig och förföljelse utsatt dem för.
Även regeringens reviderade förslag i vintras innebar att dessa föräldrar och barn skulle hållas åtskilda. Även om det var en uppmjukning mot den ytterst långtgående och illa genomtänkta ståndpunkten i höstas så var hållningen humanitärt sett extra oförsvarlig.
Remisskritiken var skarp, på goda grunder. Och även om S-MP-regeringen kunde förlita sig på M-stöd även i detta hade den fått C, L och KD emot sig. Ett antal riksdagsledamöter och andra inom både S och MP höll i sak, om än i tysthet, med dessa tre oppositionspartier. Reträtten blev nödvändig.
Men dess ena del, "ventilen" för domstolsprövning blir, att döma av justitieminister Morgan Johansson på presskonferensen i går, smal, trång och försedd med en hård fjäder. "Ett fåtal" familjer handlade det om.
Vad regeringen på den punkten främst retirerat inför är att det gjorts gällande att den tidigare versionen av regeringsförslagen kom i konflikt med en punkt i Europakonventionen om tillgång till domstolsprövning. Men att domstolar tar upp yrkanden om återförening säger ju inte att beslutet blir annorlunda än vad som avses i en lag som avsiktligt gjorts sträv.
Viktigare, och det som gör att man ändå kan säga att regeringen tagit till sig åtminstone något av kritiken, är att kanske halva den blivande kvoten av kvotflyktingar nu är tänkt att användas för att ordna återförening av skingrade barnfamiljer.
Många länder berörs av detta. Barn skilda från familjer, ibland med en eller två föräldrar mördade eller omkomna på annat sätt, är spridda på många håll. Även detta har på många håll glömts bort under den bedrövliga kapplöpningen om att överträffa andra i att stänga gränser.
I en annan huvudfråga har regeringen så gott som helt bitit sig fast i höstens ståndpunkter. Men det förblir en realitet att tillfälliga uppehållstillstånd, för dem som har skäl att få skydd, motverkar det som är så viktigt, att inte hindras av oro och osäkerhet, att snabbt klara av studier och finna sig till rätta med yrke och kanske företagande. Nackdelarna spetsas till ännu mer när en omprövning i många fall ska göras så ofta som var trettonde månad, något som överbelastar myndigheter och domstolar.
Regeringen vet att den har Moderaterna att stödja sig på, och kompromissviljan är därför liten. Betecknande för attityden var hur riksdagen i går förmiddag debatterade just dessa slags frågor, för att sedan upptäcka att när debatten var slut skulle regeringen ha presskonferens om ändringar som inte nämndes i kammaren.
Trots detta och annat bör man, förutom att se vad som kan göras på längre sikt, ändå försöka att i utskottsbehandlingen talas vid om att få fler saker tillrättade.