Där borde den diskussionen ha kunnat sluta.
Men det förmedlas lite väl många, och som det verkar trovärdiga, vittnesmål om att identitetskon-troller ägt rum, särskilt i kollektivtrafiken, som inte förefaller ha haft annan och bättre grund än just ansikts- och hårfärg.
Hur hanterar de rättsliga och politiska systemen dessa uppgifter om att poliser trampar över, systematiskt eller i missriktat nit från enstaka tjänstemän? Det finns en rollfördelning som ska respekteras.
Misstankar om myndighetsmissbruk eller andra regelbrott ska utredas som enskilda fall, av dem som har befogenhet till det.
Det är i praktiken bara möjligt ifall de som anser sig utsatta för en kontroll utan objektiv grund gör sig besväret att anmäla, antingen för åklagares handläggning eller till Justitieombudsmannen.
Att säga saker i radio kan ge material till samhälls- debatten, men ska övertramp leda till konsekvenser måste de utredas på riktigt och uppgifter från olika inblandade ställas mot varandra.
På politisk nivå har det gjorts ett antal föredömligt klara markeringar, av bland andra statsrådet Erik Ullenhag och tidigare statsrådet Leif Pagrotsky.
Men ju närmare ansvar för själva sakområdet en minister sitter, ju mer gäller det att se upp med grundlagens åtskillnad mellan generell normgivning och lagtillämpning i enskilda fall.
Justitieministern får göra och säga en hel del – men hon får inte kliva in i en Justitieombudsmans roll.
Detta är en förmildrande omständighet vad gäller Beatrice Asks inte så lyckade framträdande i radion i torsdags morse.
Att hon ensidigt pekade på att privatpersoner kunde subjektivt uppfatta kontroller på fel sätt var inte så bra, när hon samtidigt inte verkade lämna utrymme för att polisen faktiskt kan ha överträtt gränser regelverket sätter.
Men hon måste också akta sig för ministerstyre.
I ett annat ärende samma vecka visade hon vad ett statsråd och regeringen som helhet faktiskt kan göra.
Med statistiskt underlag som grund inleds ett arbete för att med nytt riksdagsbeslut ta itu med att en tidigare skärpning av Brottsbalken inte verkar respekteras i domstolarnas praxis.
Motsvarande möjlighet finns här: Om underlag ställs samman kan regeringen – om det är där bristen ändå visar sig ligga – ta initiativ till stramare och tydligare regler för identitetskontroll.