Kommunen måste bli tydligare med vilka regler som gäller när externa aktörer är värdar för arrangemang i kommunala lokaler. Att besökare avvisas med hänvisning till deras politiska hemvist är inte godtagbart.
I samband med Eskilstuna Springpride, för två veckor sedan, hölls musikevenemanget Queer Youth Club på kommunala Ungdomens hus. Huvudarrangör var bandet Saqwerty. I en paus kom några personer, av allt att döma utan koppling till arrangören, fram till besökaren Adam Frisk och lät honom veta att han måste lämna lokalen. Orsak: Frisk är aktiv Kristdemokraternas ungdomsförbund, KDU.
I en debattartikel (26/5) beskrev Frisk situationen utifrån sitt perspektiv. Tidningen följde dagen efter upp historien på nyhetsplats. Lena Rehnholm, avdelningschef för Ung fritid i Eskilstuna kommun, sade då: "Det är inte okej att någon tar sig friheten att avvisa folk från våra lokaler". Den informationen hade uppenbarligen inte nått dit den skulle.
I går publicerades en replik på Frisks debattartikel där tio undertecknare försvarar att han kastades ut. I korthet menar skribenterna att Frisks KDU-medlemskap och tidigare SD-sympatier fick andra besökare att känna sig otrygga, på grund av en homofobisk hållning hos dessa två partier. Vidare betonas att det inte går att "ta semester från sina åsikter". Slutsatsen som dras är att hbtq-personers oro måste ges företräde framför Frisks behov av att lyssna på musik.
Gruppen Saqwerty skriver i ett mejl till tidningen att "det är väldigt synd att den otrygghet som finns i samhället även tog sig in i vårt trygga rum". Underförstått: otryggheten skapades av att Frisk tog sig in i lokalen.
Detta är nonsens värt en auktoritär sekt. Att bryta mot rådande köns- och heteronormer leder visserligen ofta till olika typer av social brännmärkning som kan medföra mycket lidande för individen. Det bör man ha respekt för. Men att Frisks närvaro i sig skulle ha varit särdeles ångestskapande är ändå svårt att ta på allvar.
För det första var Frisk, precis som övriga besökare, där för att lyssna på musik – inte för att agitera, förstöra eller sprida någon politisk propaganda. Han tillhör heller inte något anti-demokratiskt parti eller motsvarande rörelse och bär inga sådana symboler. För det andra var detta ett forum där de personer som bad Frisk att lämna knappast upplevde att de befann sig i en utsatt minoritetsposition.
Allt tyder på att avvisandet av Frisk var ren maktdemonstration. Några personer på tillställningen tycker illa om honom och valde att markera. Strategiskt smart var agerandet inte, förutsatt att man menar allvar med att öka medvetenheten om hbtq-frågor.
Detta var inte en privat tillställning i någons hem, utan ett öppet evenemang i kommunens lokaler. Kommunen måste nu se till att budskapet om att det inte är acceptabelt att portförbjuda människor verkligen når fram till de unga personer som ordnar aktiviteter och/eller besöker dem på Ungdomens hus. Personalen som finns på plats behöver också vara uppmärksam och ha en plan för att hantera liknande situationer.