Det Àr tre val pÄ söndag. I kommun- och landstingsvalen kan vÀljarna mer gÄ efter gamla mÀrken.
I Sörmland och pÄ andra hÄll Àr vanan nu stor vid blocköverskridande, ibland ovanliga majoriteter. Praktiskt sinnelag och ekonomiskt ansvarstagande kan vÀga tungt. Den smalare dagordningen underlÀttar. SÀkerhetspolitik, lagstiftning och övergripande samhÀllsekonomiska frÄgor Àr inget för fullmÀktige.
I riksdagsvalet talar dÀremot dessa stora frÄgor nu starkt för att en del av de senaste Ärens mönster borde brytas upp. Regeringsbildningen kan dÄ förankras över den traditionella blockgrÀnsen, inte i ett blocktÀnkande som flyttar ut avgörande makt pÄ ytterkanterna.
Det behövs nu en regering för krigstid, och för fredstida kriser â och förtroendefull samverkan med demokratiska allierade, i EU och i Nato. Det ryska kriget mot Ukraina kan ha Ă„terverkningar hela kommande mandatperiod.
Sverige Ă€r snart EU:s ordförandeland. Vi Ă€r en del av Natos försvarsgemenskap. Ăven det stĂ€ller stora krav.
Alla vÀljare bör ha med sig insikten att den karusell av vÄrdslösa pengalöften som Äter tog fart under pandemin, och fortsatt in i valrörelsen, Àr motsatsen till det vi mÄste stÀlla in oss pÄ. Slarvigt kringslÀngda slagord, om allt frÄn sextimmarsdagar till stora ökade pensionsutbetalningar utan tÀckning, skulle kosta tiotals eller hundratals miljarder.
Dagordningen för kommande regering prÀglas i stÀllet av prioriteringar, tonvikt pÄ bÄde produktion och renare energi, försvarsberedskap, investeringar och dessutom risker för internationella ekonomiska kriser. Inget sÄdant löses med politisk agitation byggd pÄ att stÀmpla ut delar av befolkningen ur gemenskapen, och spela pÄ rÀdsla, fördomar och gruppsnÄlhet.
Med de lÄsningar som pÄ ena kanten skett till att försöka bygga makt pÄ allians med SD kan följden bli en utprÀglad konfrontationsregering. Om den alls kan bildas kan den dock skakas och falla sönder, under upptrappad utpressning frÄn SD.
FörutsĂ€ttningarna för en bredare uppgörelse, dĂ€r ytterkanterna hĂ„lls pĂ„ avstĂ„nd frĂ„n kanslihuset, Ă€r nu störst om det Ă€r Centerpartiet som finns pĂ„ mittlinjen i riksdagen. Centern har med hĂ„llfasthet i principfrĂ„gor â och ett större mĂ„tt av ekonomiskt ansvar Ă€n andra â meriterat sig för röster frĂ„n tidigare M-, L- eller KD-röstande.
Oavsett Ät vilket hÄll ett valresultat pekar i statsministerfrÄgan Àr det sedan starkt önskvÀrt med en regering som kan accepteras inom den grupp av partier som tog Sverige in i EU och som efter 2014 lade grunden för Natomedlemskapet. Det Àr Socialdemokraterna och Ätminstone merparten av dem i Reinfeldtregeringen.
Det kan finnas flera sĂ€tt, koalition eller samarbetsavtal â eller mellanformer med sĂ€rskilda arbetsgrupper för vissa centrala frĂ„gor och ömsesidigt betrodda fackministrar. Men de personskiften bör göras som kan övervinna de skador de senaste Ă„rens destruktiva blockpolitik vĂ„llat.
VÀnsterpartiet har inte i en Natoregering att göra. Det borde Àndra sig, sÄ som skett i exempelvis Finland.
Miljöpartiet har ett annat problem med sig. Dess inre plĂ„gor kan bli svĂ„ra vid en klimatnyttig politik i skogs-, kĂ€rnkrafts- och gruvfrĂ„gor â och vid snabbare tillstĂ„ndsprocesser. Det kan bli mer Ă€n vad en effektiv regering kan uthĂ€rda.