Skulle de verkligen lämna är det en allvarlig spricka i sammanhållningen, som kan få andra sprickor att växa. Endast demokratins och västs fiender kan på allvar glädja sig åt ett sådant förlopp, bortsett från de närsynta EU-motståndare som, efter årtionden av interna gräl inom brittisk konservatism, drivit fram den folkomröstning som snart hålls.
President Barack Obama har med eftertryck vänt sig till de brittiska väljarna, och påmint om hur de, ifall de röstar för att lämna EU, kan skada både sitt eget land och USA:s och de andra demokratiernas intressen. Hans inlägg på debattplats i Daily Telegraph i London i går var verkligen att röra om ordentligt i de mer högerinriktade EU-motståndarnas myrstack.
Det Obama skrev i den här kärnfrågan skulle de allra flesta av de ledande i såväl den svenska regeringen som oppositionens fyra tidigare allianpartier kunna instämma i. Man kan undra varför de inte mer ofta och med tydligare ord själva för den debatten. Men det hörs onekligen bättre när USA:s president säger det, särskilt när han som Obama har ordets gåva mer än många andra.
Vi kan se – det var Obamas budskap – att en kraftfull brittisk röst i EU, dels ger Europa en starkare ställning i världen, dels drar åt rätt håll då det gäller att hålla Europa öppet, utåtriktat och nära förbundet med sina allierade på västra sidan av Atlanten.
Javisst. Vid sunda vätskor brukar Storbritannien vara en stöttepelare i demokratiernas samarbete, med en längre och starkare frihetstradition än en rad av de stater som anslutit sig efter många årtionden eller ännu mer av skilda slags diktaturer.
Storbritannien har ofta varit en krånglig medlem i EU, det blir nu andra gången det är folkomröstning om att utträda. Förra gången blev väljarnas besked ett mycket tydligt ja till att vara kvar.
Ibland, fast inte alltid, har det legat respektabla sakskäl bakom en del brittisk kritik mot överdrivet regelraseri och ineffektivitet i EU-samarbetet. Detta behöver verkligen reformeras, inriktas mer på verkligt viktiga frågor och inte minst bäras upp av en större lojalitet. Det behövs bättring, ökade krav på ordning och reda.
Tendenserna att åka snålskjuts, söka bara egna fördelar och undandra sig det som är besvärligt har blivit ett hot mot samarbetet på ett sätt som kan utnyttjas av frihetens fiender i Putin- och andra auktoritära regimer. Detta har synts i finansiella frågor och när det gäller klimatåtaganden. Det som hände i höstas i flyktingpolitiken var en fortsättning på en del medlemsländers sämre sidor, som inte är så nya.
Det som behöver göras blir mycket svårare om Storbritannien inte är med. Hur det går har även säkerhetspolitisk betydelse.
Obama pekade särskilt på trygghet åt små länder som har orsak att känna sig hotade på nytt av Ryssland. Vad detta inte minst gäller är våra närmaste grannar i Baltikum. Det är hos EU, Nato och USA och i deras sammanhållning i Europa som deras trygghet kan ligga. Även där borde samma sak sägas tydligare och oftare även av många svenska politiker.
Som Obama påminde om i London: Nu är det en tid då vänner och förbundna behöver hålla ihop.