Karin Enströms (M) insats i Ekots lördagsintervju var ett magplask som konkurrerar om titeln det hårdaste i programmets historia. Under en halvtimme svarade försvarsministern inte rakt på en enda fråga. Hon gled undan, bytte ämne eller bara vägrade svara, och framstod märkligt nog som helt oförberedd. Enströms misslyckande kastar en skugga över hela regeringen.
Frågan om huruvida Sveriges försvarssamarbetspartner Saudiarabien är en diktatur kom upp. Den har Enström haft problem med tidigare. I en intervju med Ekot i augusti ville hon inte ge ett klart svar. Det är inte en demokrati, det är en auktoritär regim. Så långt kunde Enström sträcka sig. Men diktatur? Regeringen gör inte sådana listor, var försvarsministerns besked.
När det väckte kritik och löje försökte Enström lägga det hela till rätta med ett pressmeddelande: "… om det endast är möjligt att beskriva Saudiarabien som antingen en demokrati eller diktatur så bör Saudiarabien beskrivas som en diktatur".
"Om" alltså.
Hade då Enström till lördagsintervjun förberett ett bättre svar på denna givna fråga. Icke. Det blev samma undanglidande lek med definitioner. Stater kan ju röra sig i den ena eller den andra riktningen, menade försvarsministern bland annat.
Ja, många stater befinner sig i rörelse avseende politiska och medborgerliga fri- och rättigheter. Ja, det är inte alltid lätt att definiera ett land som antingen demokrati eller diktatur. Men när det gäller Saudiarabien är det glasklart. Landet är en absolut monarki. Politiska partier och fackförbund är inte tillåtna och kvinnor står under manligt förmyndarskap.
Organisationen Freedom House granskar friheten och avsaknad av den i världen. I årets rapport placeras Saudiarabien i en grupp på nio länder som kallas de värsta av de värsta, med lägsta möjliga betyg i de två kategorierna politiska rättigheter och medborgerliga friheter.
Sedan fick försvarsministern frågor om FOI-chefen Jan-Olof Linds uttalanden? Han har förnekat Saudiprojektet Simooms existens, trots att det fanns ett sådant. Lind har även sagt offentligt att han inte känt till FOI:s bulvanföretag STTI. Men i polisförhör sa han att han visst haft kännedom om företaget.
"Jag vill inte recensera", upprepade Enström gång på gång. Varför inte? En osanning kan kallas en osanning. Och varför förlängde försvarsministern och regeringen förordnandet till en generaldirektör som ertappats med detta? Även det måste Enström kunna svara på. Vad som händer framåt är en annan sak. Ministern har utåt förtroende för generaldirektören till dess att han sparkas, och ingen förväntar sig något annat.
Karin Enström är en PR-katastrof. Men felet är inte bara hennes. Regeringen är splittrad i synen på vapenexport och Moderaterna kan inte förklara sin hållning på ett begripligt och moraliskt hållbart sätt.
Enströms fiasko är alltså inte bara hennes utan hela regeringens och ytterst Fredrik Reinfeldts.