Statsrådet Gabriel Wikström (S), som har titeln sjukvårds-, folkhälso- och idrottsminister, startade mindre bra. Det föll på hans lott att avskaffa alliansregeringens lag om fritt vårdval. Wikströms lagförslag skrevs snabbt och slarvigt, fick hård kritik av Lagrådet, drogs tillbaka och är nu uppskjutet på obestämd tid.
Det är lika bra – fritt val i primärvården har ökat dess tillgänglighet och stärkt patientens ställning.
På folkhälsoområdet gör däremot Wikström goda insatser. Beslutet att stänga dörren för så kallad gårdsförsäljning av alkohol kom inte en dag för tidigt. Trots det marknadsföringsnamn som denna tilltänkta försäljning har fått, har den rätt lite att göra med vingårdar. Det handlar i stället om att möjliggöra försäljning direkt från tillverkningsplatsen – från ölbryggerier och spritbrännerier – och i praktiken avskaffa Systembolagets distributionsmonopol.
Wikström meddelade beslutet på Aftonbladets debattsida tillsammans med Anna Clarstedt, ordförande i IOGT-NTO. För det har han fått kritik från oppositionshåll. Det heter att regeringen inte ska liera sig med en intresseorganisation.
Märkligt nog drabbar inte sådan kritik politiker som gör gemensamma utspel med fack eller arbetsgivarorganisationer, eller använder statistik och debattunderlag från branschlobby. Armkrok mellan politiker och olika typer av egenintressen går bra. Ett statsråd som gör gemensam sak med en ideell organisation som arbetar för ett nyktrare Sverige stöter däremot på patrull i debatten. Det är absurt.
I onsdags presenterade så Wikström sina planer på tobaksområdet. En utredning ska ta ställning till behovet av och ta fram förslag till lagar som i förlängningen gör att färre använder tobak och utsätts för passiv rökning.
Den mest omdiskuterade idén är att införa rökförbud på fler offentliga platser. Ett antal sådana finns redan i dag, som sjukhus, skolor och inomhus på restauranger. Platser som kan stå på tur är entréer till byggnader som allmänheten har tillträde till, busshållplatser och tågperronger, lekplatser, sportanläggningar och uteserveringar. Dessa nämner Folkhälsomyndigheten i en preliminär utredning som presenterades i oktober.
Den kommande utredningen ger förhoppningsvis en bild av vilken effekt på rökning och hälsa som kan förväntas av det ena eller det andra förbudet. Gränser kan alltid diskuteras men principhållningen bör vara denna: Frihetsinskränkningar av det här slaget måste finnas. Barn, gravida, astmatiker och andra personer ska kunna vistas ute utan att tvingas till passiv rökning.
Två andra idéer från Wikström har uppmärksammats mindre men kan bli effektiva. Den ena är att förbjuda exponering av tobaksprodukter i affären, exempelvis genom att de hålls i ett låst skåp, utom synhåll. Det andra är att förpackningarna måste vara dekorfria, alla ha samma färg och med varumärket skrivet med neutralt typsnitt. Dessa två åtgärder kommer garanterat att stöta på motstånd från tobaksbolag och deras resursstarka ombud. Arbetet att sabotera en sådan lagstiftning har nog redan inletts.
I den kampen bör Gabriel Wikström och regeringen få brett politiskt stöd, som kan ges även av dem som ser sig som ideologiska opponenter till S och MP. Hälsa är en frihetsfråga men bör även ses som en del av arbetslinjen. Ett friskare Sverige är ett mer arbetande och ett rikare Sverige.