Överskottsmålet ska bort. Om regeringen får bestämma. Det gjorde finansminister Magdalena Andersson (S), statsminister Stefan Löfven (S) samt biträdande finansminister Per Bolund (MP) klart i en debattartikel i gårdagens DN. Mycket talar dock för att detta inte är en god idé.
I mitten av 90-talet infördes det finanspolitiska ramverk där överskottsmålet ingick, vilket anger att den offentliga sektorns sparande ska uppgå till en procent av BNP över en konjunkturcykel. Syftet var att krympa statsskulden, skapa en buffert och öka förtroendet för den svenska ekonomin. Så har också skett: Sveriges statsskuld har minskat från omkring 75 procent av BNP till cirka 35 procent av BNP, vilket är väl under EU-snittet på 85 procent.
Regeringen menar nu att förtroendet för de svenska offentliga finanserna är så starkt att överskottsmålet borde ersättas med ett mål om balans – det vill säga varken underskott eller sparande. Därför vill man låta Konjunkturinstitutet utreda ett slopande av överskottsmålet.
Som motiv anför man att en sådan utveckling skulle öka utrymmet för att stimulera ekonomin i samband lågkonjunktur. Vidare framhålls att staten heller inte skulle behöva spara lika mycket för att kompensera för den växande, och kostande, andelen äldre av befolkningen. På en presskonferens förklarade Magdalena Andersson att överskottsmålet dessutom har blivit "obsolet", eftersom "ingen tror att någon regering i närtid kommer att nå det."
Sant är att följdverkningarna av finanskrisen har medfört budgetunderskott i de offentliga finanserna under de senaste åren. För att kunna nå tillbaka till överskott talade dock den förra regeringen, med dåvarande finansminister Anders Borg (M) i spetsen, om försiktighet och finansiering krona för krona. Sedan Magdalena Andersson tillträdde som finansminister har hon däremot gått från att beklaga sig över "tomma lador" till att vilja avskaffa målet om att fylla dem på sikt.
Att ersätta överskottsmålet med ett balansmål är inte, i sig, något väldigt dramatiskt. Det skulle kunna öppna upp för ökade offentliga investeringar inom viktiga områden, som exempelvis järnvägar. Frågan är dock vilka de långsiktiga konsekvenserna av en sådan budgetmässig förändring kan tänkas bli.
Överskottsmålet har tjänat Sverige väl. Även om det inte är alldeles klart vad "en konjunkturcykel" innebär, medför det en normerande effekt om budgetdisciplin. Ett avsteg från målet kan komma att leda till ytterligare ett. Och så vidare. Risken finns alltså att Sverige åter hamnar i en situation där budgetunderskott snarare blir regel än undantag.
Tanken på att släppa budgetdisciplinen kan verka attraktiv på både vänster- och högerkanten. Det skulle skapa utrymme för att, i regeringsställning och genom lånade medel, kunna verka för en kraftigt utbyggd offentlig sektor respektive stora skattesänkningar. Just därför är det viktigt att hålla fast vid överskottsmålet, inte öppna för ekonomiskt lättsinne och populism.