Sakta men säkert håller utbildningsväsendet på att förändras från två till tre terminer. Det går långsamt, men i rätt riktning.
På flera håll i Europa – i Storbritannien, Frankrike och Portugal för att nämna några exempel – tillämpas systemet med tre terminer på ett läsår. Diskussionen om att införa tre terminer också i Sverige har till och från förts i åtminstone ett decennium.
Huvudfrågan måste naturligtvis vara vad som är bäst för eleverna och deras kunskapsinhämtning. I Sverige är antalet undervisningstimmar i grundskolan genomsnittligt 740 per läsår. Det är väsentligt mindre än genomsnittet i EU som är hela 920 timmar per läsår.
Med tanke på hur kunskapsnivån har sjunkit för de svenska eleverna – en utveckling som fångas upp bland annat i de återkommande Pisa-undersökningarna – vore det inte fel att utöka antalet undervisningstimmar. Det kan ske i samband med ett införande av tre terminer.
På högskolor och universitet har man i realiteten redan tagit steg mot tre terminer genom det för varje år utökade antalet sommarkurser. Flera kommuner anordnar också sådana för grundskole- och gymnasieelever, för att ge dem dels en möjlighet att fördjupa eller skaffa kunskap, dels en vettig sysselsättning.
Långsamt sker alltså en utveckling i praktiken mot det som borde ske organiserat inom en relativt snar framtid.
Men att ändra systemet från två till tre terminer låter sig inte göras så enkelt. Trots att flera partier – Socialdemokraterna, Centern, Folkpartiet och Moderaterna – tillsammans med exempelvis Saco varit positiva till treterminstanken har inget hänt under det senaste decenniet. I höst kommer Moderaterna på sin stämma att ta upp frågan – en arbetsgrupp föreslår treterminsmodellen.
Utgångspunkten för debatten har hittills varit att ett kortare sommarlov gynnar elevernas inlärning. Forskning visar att barn tappar utveckling under ett långt sommarlov. Men än viktigare som utgångspunkt tycks vara att det långa sommarlovet ställer till det för familjer som har tuffa socioekonomiska förhållanden samt för familjer med bara en förälder.
Ett system med tre terminer och väsentligt mer undervisningstid stöter emellertid på patrull hos lärarfacken. Säkerligen spelar det långa sommarlovet en roll i det motståndet, men rent faktamässigt väger ett annat argument tungt. Nämligen att antalet lärare måste bli fler för att klara den utökade undervisningsskyldigheten.
Det är en faktor som inte kan avfärdas särskilt enkelt med tanke på att läraryrket inte är särskilt populärt eller statusfyllt i dag. Steg har tagits i rätt riktning, men många återstår.
Det är samtidigt en faktor som inte ytterligare ska bromsa ett införande av tre terminer. De politiska partierna kan säkerligen enas över blockgränsen om att åtminstone tillsätta en utredning som en gång för alla klarar ut för- och nackdelar med en sådan förändring.