Unga kriminella män som spelar storbusar är dåliga förebilder. Den tonårspojke som vill lyckas i sitt liv bör hålla sig borta från sådana typer och välja en skötsam livsstil.
Det gäller att välja det rakt motsatta mot vad blivande losers tillfälligt briljerar med på sin väg till fängelse, utslagning och förnedring.
Det tog inte många timmar för polisen att gripa ett antal personer för guldbutiksrånet i Södertälje, som slutade med en spektakulär skottlossning på en av Sörmlands mest besökta affärsgator. Rånarna flydde inte heller västerut mot Strängnäs, utan åt andra hållet. Lugnet lade sig snabbt över landskapet.
Det är gott om obesvarade frågor efter dramatiken i Södertälje. Hur började skottlossningen, vem sköt mot vem? Mer blir kanske känt efter tisdagens häktningsförhandlingar. Annat kan det ta tid att reda ut med förhör och tekniska undersökningar. Hur kom det sig att det fanns så många beväpnade civilklädda poliser i närheten av brottsplatsen?
Det behöver inte vara något konstigt. Att börja spekulera i fel som polisen kanske gjort är minst sagt förhastat. Fakta först! Slutsatser kan vänta till det finns bättre underlag än skakiga amatörfilmer.
De som rånar och använder automat-karbin, som hot eller för att skjuta, är ju också de som varit först med att föra in skjutvapen i handlingen.
Rånare med dödliga vapen kan inte gå fria från ansvar för att ett rån slutar med att en rånare är den som råkar värst ut.
Pratet om Södertälje som en brottslingarnas stad är överdrivet, även om polisen med framgång röjt upp i organiserade ligor där.
Ett rån där gärningsmännen kommer från Stockholmshållet men där brottsoffret har butik i Södertälje är i vart fall ingen grund för att säga att Södertäljebor skulle vara särskilt brottsliga – eller bo i en stad som är farlig att vara i. Det är den faktiskt inte.
Talet om att allt bara blir värre och våldsammare hela tiden kan också med fördel tystna.
Minnet är ofta i kortaste laget. För drygt tre år sedan var det en våldsam, men nu tydligen ganska bortglömd, eldstrid mellan polis och rånare i Umeå, där en rånare skadades svårt och där de kriminella sköt ihjäl en polishund.
Det var då en våldsam attack mot en värdetransport, av bland andra ett par mycket beryktade yrkeskriminella, Håkan och Joakim heter de enligt tidningen Fokus.
Polisen var förvarnad, och det som följde blev ännu mer spektakulärt än skottlossningen i Södertälje.
De mycket våldsamma rånen, där stora belopp stals från värdetransporter och banker, och där vapen och sprängmedel användes, har blivit betydligt färre, det kan man gärna komma ihåg mitt i allt klagande på polisens ineffektivitet.
Det skulle vara bra om debatten om polisens svagheter fördes med lägre tonläge och fler nyanser.
Annars är det risk att man underblåser vanföreställningen hos unga, missanpassade män med Snabba Cash-drömmar att de kan bli rika på brott utan att polisen har någon stor chans att sätta fast dem.
Glamouriseringen av ett asocialt och brottsligt liv, med knarktrafik, rån och hallickfasoner mot kvinnor, är falsk och förledande.
Verkligheten är att den vägen vanligen leder till långa fängelsestraff, ett ödelagt privatliv och stora risker att själv bli offer för brott eller råka illa ut på andra sätt.
Polisen kan statistiskt framstå som mindre effektiv än den borde vara. Men de som försöker leva på grova brott kan räkna med att förr eller senare få stor erfarenhet av hur otrevliga häkten och fängelser är sedda från insidan.