Det är stort och viktigt. Många i Ryssland har fått nog av putinismen och kräver frihet. Och denna protest sker anmärkningsvärt öppet, utan rädsla för repressalier.
Inför de två stora aktionerna i Moskva hade flera tiotals tusen personer meddelat sin avsikt att göra så på Facebook och andra nätforum. Många kändisar utan direkt koppling till politiken har tagit ställning för de protesterande.
Protesterna har redan förändrat bilden av Ryssland. De har gjort det svårare för diverse kommentatorer att hävda att ryssländarna föredrar ”en stark hand” framför demokrati.
Makthavarna är tydligt skakade. De protesterande får nu demonstrationstillstånd, polisen håller sig lugn, demonstrationerna visas i statskontrollerad tv, Kreml uttrycker förståelse för protesterna och försöker blidka dem med signaler om reformer.
Vad som pågår inom regimen är i många delar svårtolkat men några aspekter är uppenbara.
Kreml inser att enbart repression inte fungerar. För att undvika en social och politisk explosion måste ventilerna för missnöjesyttringar göras större, åtminstone fram till presidentvalet i mars.
De förment demokratiserande reformer som president Medvedev offentliggjorde förra veckan är i sina bärande delar ren kosmetika. Ändringar av valsystemet till parlamentet gör det lättare för regimpartiet att behålla kontrollen (se fredagens ledarsida).
Parallellt med dessa signaler görs försök att splittra oppositionen. Miljardären Michail Prochorovs kandidatur i presidentvalet är ett sådant. Läckta inspelningar av oppositionsledares telefonsamtal är ett annat. Parlamentsvalet och det kommande skiftet från Medvedev till Putin på presidentposten skapar en maktkamp inom regimen, med personrockader, där de olika falangerna söker utnyttja protesterna i sina egna syften.
Dessa förändringsprocesser kan ha gjort att Kremls kontroll över tv tillfälligt försvagats, vilket innebär att redaktionerna inte bara agerar utifrån nya instruktioner uppifrån utan även tar sig friheter som de inte kunnat tidigare.
En sak är säker: Ryssland går igenom en brytningstid. Många medborgare har manifesterat politisk medvetenhet och mognad. Nu är det upp till den organiserade oppositionen att ta vara på den kraften.
Här finns positiva tecken. Tongivande oppositionspolitiker tycks vara överens om att medborgarna bör delta i presidentvalet, i stället för att bojkotta det eller uppmana väljarna till att förstöra valsedlar. Ett krav som ställs är att den nyvalde presidenten inom kort genomför en demokratisk politisk reform, upplöser parlamentet och utlyser nyval. Ett informellt men ofta framviskat mål är att åtminstone tvinga Putin till en andra valomgång.
Allt detta är gott och väl, men för att förändra Ryssland behöver oppositionen en handlingsplan efter en valseger för en oreformerad Putin i mars.
Oppositionens förmåga att övervinna den interna splittringen, organisera sig samt formulera en väg till demokrati blir avgörande för utvecklingen under de närmaste åren.