Domstolen satte prislapp på artikeln med granskande journalistik.
Drygt 100 000 kronor kostade det att trycka artikeln i Aftonbladet om några fastighetsmäklare som fällts av Allmänna reklamationsnämnden.
Betydde det att tidningen dömdes skyldig till förtal? Nej, tvärtom. Aftonbladets ansvarige utgivare friades, det hade inte varit förtal, men juristdomarna dömde den oskyldige till ett kännbart straff.
Mäklarna som gått samman och lejt en frenetiskt tryckfrihetskritisk advokat för att åtala för förtal vann trots att de förlorade. Tryckfrihetsjuryn friade. Dom med åtföljande skadestånd – advokaten hade yrkat fantasisumman 1,35 miljoner – var inte möjlig.
Men juristdomarna utnyttjade den möjlighet Högsta Domstolen nu har öppnat, och som regeringen kan vara på väg att befästa.
Trots att Aftonbladets utgivare var oskyldig fick tidningen stå för sina kostnader för att försvara sig mot angreppet på den granskande journalistiken. Juristdomarnas prislapp blev 100 000.
Detta blir ett effektivt redskap mot många slags kontroversiell och ekonomiskt granskande journalistik. När en artikel med kritik medför en risk på 100 000 kan det bli blekt om nosen på en del redaktioner.
Särskilt ekonomiskt svagare medier får svårt att stå upp mot de ekonomiska intressen som kan tåla egna rättegångskostnader i förtalsprocesser.
Den här gången var det fastighetsmäklarskrået, nästa kan bli bank-, tobaks-, sprit-, tele- eller andra ekonomiska intressen.
Att den som döms oskyldig ska få sina rättegångskostnader betalda av den som stämmer är en regel som inte minst är viktig i tryckfrihetsmål.
Svensk grundlag hindrar annars det missbruk av förtalsprocesser som i många andra länder är ett farligt vapen mot det fria ordet.
Men när juristdomarna kan bortse från juryn, och lägga rättegångskostnader på frikänd part, bryts Tryckfrihetsförordningens skydd igenom. Det blir möjligt att stämma, och framför allt att hota med att stämma, för att sätta ekonomiskt pris på artiklar som är obekväma.
Detta förstärkta hot mot nyhetsförmedlingen kan regeringen – i direkt strid mot åtminstone flertalet ingående partiers värderingar – nu komma att be riksdagen att stadfästa. Det är så långt gånget som lagrådsremiss. Lagrådet har svarat och lyckats kritisera samtliga punkter i förslaget men ändå blunda för kärnfrågan, att en juristmakt att straffa den oskyldige blir ett sätt att kringgå tryckfrihetsjuryn och rubba en grundsten i svensk tryckfrihet.
Riksdagsgrupperna och de övriga statsråden behöver vakna upp och sätta stopp för det som är på väg från Beatrice Asks justitiedepartement.
Upphovet till olyckan är en gammal paragraf i en underordnad lag, som knappast använts av det enkla skälet att faktisk bestraffning av den som frikänns strider mot grundsatsen att den som inte döms skyldig ska ses som oskyldig.
Men Högsta Domstolen har i ett av sina aktivistiska tilltag vänt på detta, så att den som frikänns i tryckfrihetsmål kan få betala för att motparten anses ha haft skäl att få saken prövad.
Detta betyder i praktiken inget annat än att när juristdomarna har annan uppfattning än juryn kan domarna bortse från den friande domen och mäta ut ett faktiskt straff på 100 000 kronor per artikel.
Detta är precis vad Advokatsamfundet, av synnerligen fackliga skäl, önskat sig. Tyvärr släpptes detta förbi när en parlamentarisk utredning samlade sig och lyckades stoppa ett mycket bredare anlagt försök att urholka tryckfriheten.
Vad det betyder i praktiken finns nu svart på vitt på:
Utan att ens besvära sig med att försöka motivera det lade en domstol ett straff på 100 000 kronor på en artikel – som misshagade ett branschintresse men förklarades icke brottslig i tryckfrihetsrättegång.