Tanken är att språkbarriären inte ska leda till att de kommer efter i ämnesstudierna, när de gått vidare från internationell klass (förberedelseklass) men ännu har luckor i svenskkunskaperna.
Upplägget är alltså i grunden mycket enkelt. Ändå har Sverigedemokraterna i Eskilstuna lyckats missförstå vad det går ut på. I en motion till fullmäktige yrkar Therese Borg -(SD) på att studieverkstäderna öppnas även för elever med svenska som modersmål, så att också de kan få extra hjälp i studierna, samt ”att resurser fördelas utifrån individuella behov, inte utifrån etnicitet”, som hon skriver i motionen.
Detta är nonsens, vilket Borg givetvis inser. Studieverkstäder är just ett skolboksexempel på fördelning av resurser utifrån individuella behov. Här behöver eleverna hänga med i historia, lära sig periodiska systemet och lösa matematiska problem formulerade i ord, och göra det nu, inte om – säg – ett år när de har lärt sig bättre svenska.
För svenskspråkiga elever finns inte denna språkbarriär. En del av dem kan förstås behöva andra typer av stödundervisning, men det har inget att göra med studieverkstäderna. Om SD har idéer på någon ny stödform för elever som talar god svenska är partiet välkommet att presentera dem. Men att låta svensktalande barn delta i studieverkstäderna är ungefär lika logiskt som att sätta dem i internationella klasser.
Denna bedrägliga argumentation är kännetecknande för Sverigedemokraterna. De utgår från verkliga behov – här stödundervisning för elever med svenska som modersmål – men vrider på frågeställningen, omtolkar verkligheten, framkallar synvillor av gräddfiler för de invandrade och missgynnande av de infödda.
Om de riktiga utmaningarna, exempelvis hur undervisningen för barn som invandrar i årskurs sju-nio ska bli bättre, har Sverigedemokraterna lite eller inget att säga.