Varför är Sveriges ekonomi och säkerhet bättre än om vi inte haft EU?
Det ekonomiska svaret är lätt att se. Att vara i EU:s inre marknad ger mycket färre handelshinder. Ekonomin blir mer produktiv. I stället för att vara insnärjd i en djungel av nationella regleringar kan ekonomin lättare klara förändringarna i tekniken och i befolkningens ålderssammansättning. Problem som kunnat vara långt värre har blivit lättare att bemästra.
Men det finns ett svar till. En av de mer sannolika, och nog en av de bättre kandidaterna till att leda EU-kommissionen heter Donald Tusk, och är statsminister i Polen. Han bör vara ett starkare namn än de turnerande "toppkandidaterna" för olika partigrupper på EU-nivå.
Kan Polen ge EU-kommissionen en ordförande med politisk tyngd och goda möjligheter att få förtroende från de flesta viktigare politiska grupper? Det skulle tidigare ha varit omöjligt. Det är det inte nu, även om Tusk för att komma i fråga behöver frigöra sig själv från Polens arbetsmarknadspolitiska låsning till kolbrytning och koleldning. Europa och världen behöver kraftigt reducera beroendet av fossila bränslen.
Men det visar på förändringen att Polen. Ett land i "nya Europa" som slapp loss ur kommunismen och startade med usla förutsättningar är nu ett av de i EU som utvecklas bättre och gett prov på stadga och politisk förmåga att klara svåra utmaningar.
Att det gått så i en rad tidigare östländer betyder att Sverige befinner sig i en långt tryggare säkerhetspolitisk miljö. Där hade vi inte varit om EU-motståndare och nejsägare till östutvidgningen fått bestämma.
Polen, de tre baltiska länderna, och till och med Slovakien, som kommit mer på rätt spår efter tidigare risk för urspårning, bidrar i dag med framgång och stadga både i EU i stort och i Östeuropa.
Hade i stället dessa länder utvecklats som Vitryssland eller Ukraina hade vi på riktigt nära håll haft en röra av ekonomisk misär, korruption, kriminalitet och auktoritära regimer – och fler försvagade stater som lätt kunnat utsättas för rysk nyimperialism. Polen som gick in för den västliga ekonomiska vägen och en i stora drag liberal ekonomisk politik är en framgång. När Sovjetunionen föll isär hade Polen och Ukraina samma BNP per capita. I dag är Polens tre gånger högre.
Slående är också hur ett land som Ungern, där det gått snett, begick samma typ av misstag som bidrog till finanskriser i väst och syd, och som fortfarande har en del försvarare. I stället för att ta itu med realiteter och reformera och sanera ekonomin dolde man problemen och lurade varandra, tills det sprack och ett av partierna som blivit auktoritärt hänsynslöst fyllde det politiska tomrummet.
I dag växer hoten mot det som varit framgångsrikt efter murens fall och EU:s utvidgning. Det behövs såväl fortsatt ekonomisk utveckling och sociala framsteg i öst, som produktivitet, reformer och ekonomisk sanering där länder i väst och syd satt sig själva i kris.
Detta är raka motsatsen till budskapen från det politiserade missnöjet mot EU-samarbetet. Det missnöjet bygger på ett dubbelfel. Den väg dess profeter vill följa skulle föra oss till mindre välstånd, fördjupade kriser och försämrad säkerhet.