EU tog ett första steg framåt i sin hantering av flyktingsituationen. Och alla inblandade såg till att hålla ryggen fri.
Det var innebörden av måndagens beslut i RIF-rådet, där EU:s inrikes- och migrationsministrar sammanträder. Unionen beslutade om omfördelning av flyktingar som har kommit till Italien och Grekland.
De länder som var emot fick rösta nej (Tjeckien, Slovakien, Ungern och Rumänien) eller avstå från att rösta (Finland) men är ändå bundna av beslutet. Danmark, Irland och Storbritannien ingår inte i systemet eftersom de har undantag från EU:s gemensamma migrationspolitik.
Positionerna var låsta och total enighet hade inneburit att beslutet hade urvattnats på ett orimligt sätt. Nu skickade de fyra nejsägarna och Finland de politiska signaler till hemmaopinionen som de ville, samtidigt som länderna ändå får vara med och bidra till en lösning.
Totalt rör det sig om 120 000 flyktingar som ska föras över från EU:s gränsländer till andra stater i unionen. I ett första skede ska 66 000 personer fördelas inom ett år från beslutets ikraftträdande och resten inom det följande året.
Antalet flyktingar som på detta sätt kan få ett nytt hem kommer att stiga något när även Danmark, Irland, Storbritannien samt Norge och Schweiz tar emot de flyende på frivillig väg.
Den som vill se glaset som halvfullt kan tycka att det är en bra början. EU lyckades samla ihop sig till att åtminstone göra något.
Men omfördelning av flyktingar, hur viktig den än är, stoppar inte döden på Medelhavet och avlastar inte de överbefolkade flyktinglägren i Mellanöstern. Här behöver det göras mycket mer – även av Sverige.
Den svenska regeringen måste först och främst överge självgodheten.
– Sverige, Tyskland och Österrike har tagit ett orimligt stort ansvar, sa Stefan Löfven inför toppmötet i Bryssel i går, enligt Expressen.
Löfven har fel i två led. Orsaken till att många får en fristad i Sverige är att många söker sig hit. I det läget kan Sverige inte göra annat än att ta ansvar, i betydelsen att ta emot människor på flykt och låta skyddsbehövande stanna i landet. Så säger de internationella rättsakter som Sverige är bundet av.
Under 2014 beviljades totalt 110 000 personer uppehållstillstånd i Sverige, varav 33 500 av asylskäl. Det är många men inte orimligt många, inte ens om asylantalet skulle, säg, tredubblas i år. Det orimliga består i att andra EU-stater inte tar emot fler flyktingar genom höjning av FN-flyktingkvoter och liknande. Orimligt är också att exempelvis Libanon har tagit emot flyktingar i en storleksordning som motsvarar 25 procent av ursprungsbefolkningen.
27 forskare i migrationsrätt föreslog i går i en debattartikel i Dagens Samhälle åtgärder för en mer human flyktingpolitik. Det handlar om att höja flyktingkvoten, avskaffa transportöransvaret, ge humanitära visum för att söka asyl, sluta neka besöksvisum om det föreligger "risk" att personen är asylsökande, ändra reglerna för familjeåterförening så att fler släktingar i utsatthet kan resa till Sverige på ett säkert sätt.
Det är bara att instämma. Det rika Europa måste montera ner sina murar och Sverige måste göra sin del.