Det är i alla fall så det låter från EU:s stats- och regeringschefer, som i fredags klubbade igenom beslutet om att få skicka tillbaka flyktingar från Grekland till Turkiet. Statsminister Stefan Löfven (S) pratar som vanligt om ordning och reda, och det låter nästan som att han och övriga vid förhandlingsbordet tror på vad de säger. Fast bara nästan.
För även om varje dödsfall på Medelhavet är ett för mycket, är det få som köper argumentet att överenskommelsen slöts för flyktingarnas skull. Paketet innehåller visserligen åtgärder som kan underlätta en del flyktingars tillvaro. Turkiet får pengar till flyktinghjälp och vissa flyktingar ska föras över från Turkiet till EU. Men, och det är viktigt att påpeka, detta gäller dels bara syrier, dels bara 72 000 personer som ska fördelas mellan medlemsländerna. Med tanke på att tidigare fördelningsförsök har kraschat finns det skäl att tro att uppdelningen aldrig kommer att bli något annat än en skrivbordsprodukt.
Det mest allvarliga är dock inte skrivelserna i sig, utan att EU:s ledare helt verkar ignorera vilken sorts regim de har slutit överenskommelsen med. Förutom att Turkiet under president Recep Tayyip Erdogans styre har gått i en allt mer auktoritär riktning, har Turkiet inte godtagit FN:s flyktingkonvention, vilket gör att de kan skicka tillbaka icke-europeiska skyddsbehövande till hemländerna. Kombinerat med att flyktinghanteringen i Grekland knappast kommer att vara så individuell som den borde vara, innebär således avtalet med Turkiet att EU mer eller mindre har skrotat asylrätten.
Därför hade det varit mer rakryggat av Stefan Löfven och kompani att säga som det är. Majoriteten av EU:s medlemsländer vill inte ta emot flyktingar från vare sig Syrien eller något annat land, och unionen gör allt den kan för att stänga gränserna – trots att vi vet att det kommer att leda till att människor med rätt till asyl inte får sin sak prövad.
En annan sak vi vet är att människan inte hade dominerat på jorden om vi inte hade haft en enorm överlevnadsinstinkt och förmåga att hitta nya vägar. Stänger man en dörr – i det här fallet rutten över Medelhavet – öppnar desperata människor ett fönster. När det slås igen gräver de en tunnel eller bygger en bro. Det betyder att människor kommer att söka sig till EU så länge det förekommer krig, förtryck och annat elände som gör livet outhärdligt på många håll i Europas närhet.
Därför kommer fredagens avtal på sin höjd att minska migrationen under en begränsad period och EU-ledarna kommer snart att behöva boka in ett nytt toppmöte. Inte för att besluta hur de ska stänga fler vägar, utan för att ta fram en plan för hur EU:s drygt 500 miljoner invånare tillsammans ska kunna hjälpa fler människor på flykt.