Mängden flyktingar i världen har aldrig varit större än nu och uppgår enligt siffror från FN:s flyktingorgan UNHCR till 59,5 miljoner människor. För ett decennium sedan var motsvarande siffra 37,5 miljoner.
Enbart kriget i Syrien har lett till att tolv miljoner människor har tvingats från sina hem – internt, inom landet, finns cirka åtta miljoner flyktingar, medan omkring fyra miljoner människor har rest utanför landets gränser. Europa har tagit emot så få som 280 000 syrier.
Mot bakgrund av detta gör Migrationsverket i år sin största satsning i Almedalen någonsin. Under gårdagen ordnades tre olika seminarier i myndighetens regi, där bland annat situationen i just Syrien samt migrationen över Medelhavet diskuterades.
Om drunkningsolyckorna i Medelhavet liksom flertalet EU-länders ovilja att ta humanitärt ansvar har det rapporterats och skrivits mycket. Följdriktigt blev passiviteten inom EU, liksom omvärlden i övrigt, föremål för hård kritik på Migrationsverkets seminarium.
En av UNHCR:s fältarbetare fanns med på videolänk från Damaskus. Fältarbetaren berättade att det bara några kilometer bort pågår intensiva strider och att IS där kontrollerar stora områden. Han redogjorde för situationen i landet och drog slutsatsen att det internationella samfundet och FN:s säkerhetsråd har misslyckats å det grövsta.
Karolina Lindholm Billing, biträdande chef för UNHCR:s regionala kontor i Norden, framhöll att det finns både ett juridiskt och ett moraliskt ansvar att hjälpa och betonade vikten av att lagliga vägar in i Europa skapas. Migrationsverkets generaldirektör, Anders Danielsson, tillade att Europa inte kan vara särdeles stolt över vad det hittills åstadkommit.
Under förra veckans EU-toppmöte föll Kommissionens förslag om bindande kvoter för placering av flyktingar inom EU. Förslaget berörde så få som 60 000 personer, men EU-topparna enades efter hård debatt om att systemet skulle baseras på frivillighet och inte enligt en fördelningsnyckel.
Öppen lämnades således frågan om hur många asylsökande respektive land ska ta emot, vilket bäddar för framtida stridigheter. Lindholm Billing beskrev ändå det hela som ett fall framåt, jämfört med hur det har låtit tidigare. I sak är detta måhända sant, men det säger i så fall mest om hur oerhört avogt inställt stora delar av EU har visat sig vara när det handlar om att ta humanitärt ansvar.
Lagliga vägar in i Europa måste snarast skapas. Kortsiktiga ekonomiska intressen och oron för en främlingsfientlig opinion kan aldrig tillåtas gå före människors liv. Att erbjuda personer som flyr krig och förföljelse en möjlighet till ett tryggt liv angår inte bara länder som Sverige och Tyskland. Det angår hela EU och ytterst alla stater som säger sig värna mänskliga rättigheter.