Incidenten utanför ukrainska Slavjansk natten mot påskdagen, med möjliga dödsoffer, är betecknande för den ukrainska krisen. Återkommande ryska provokationer, cynism och öronbedövande desinformation gör konflikten svårlöst.
I torsdags presenterades en överenskommelse efter samtal i Genève mellan Ukraina, USA, EU och Ryssland. Den gick ut på att trappa ner konflikten för att bereda vägen för en fredlig lösning. Alla sidor skulle avstå från våld. Alla icke-statliga väpnade grupper skulle avväpnas, alla ockuperade byggnader skulle återlämnas. OSSE skulle övervaka. Ukrainas författningsreform blir inkluderande, tar hänsyn till synpunkter från alla landets regioner.
Ryssland fick inte ut något av betydelse men hade förbundit sig till en hel del. Ukrainas interimsregering har pratat länge om en reform av landets författning, med större regionalt och lokalt självstyre. Det innebär dock inte det som Ryssland vill se – en federalisering av Ukraina med långtgående försvagning av centralmakten, direktval av guvernörer och någon form av vetorätt för regioner i utrikesfrågor. Om detta sägs i överenskommelsen ingenting.
Samtidigt Ryssland undertecknat en uppmaning som fråntar landet dess enda egentliga påtryckningsinstrument – terroraktiviteter i Donetsk län.
Å andra har Ryssland inte förbundit sig till någonting. Moskva hävdar att den inte har något inflytande över de väpnade grupperna i Ukraina och saknar egen militär personal där. Ryssland har heller inte fördömt terrorn och den massiva ryska truppnärvaron vid Ukrainas gräns är kvar.
Det står dock klart att Ryssland inte kan nå sina mål i Ukraina med vare sig nedtrappning av konflikten eller status quo. I Donetsk och Luhansk län finns ett djupt missnöje med centralmakten i Kiev, däremot inte någon kritisk massa separatistiska stämningar. Ingen regional tungviktare har uttryckt sitt stöd för de pro-ryska kraven. Den folkliga uppslutningen runt aktionerna är begränsad. Städer som hålls av terroristerna kommer att lida ekonomiskt ju längre deras isolering varar.
Alltså måste konfliktnivån höjas, fokus flyttas. Det är här incidenten utanför Slavjansk kommer in. Enligt nyheten som presenterades först i ryska medier ska fyra bilar ha kört fram till en separatistvägspärr och öppnat eld. Enligt olika uppgifter ska mellan en och sex personer ha dödats i den skottlossning som följde.
Var exakt sanningen ligger är oklart men uppgifter som lanserats av ryska regimnära medier, som kom till platsen mycket snabbt, väcker misstankar. Angreppet kopplades till det ukrainska nationalistpartiet Högra sektorn. Som bevis anges tillhörigheter hos en dödad angripare – bland annat en medlemsbricka och visitkort(!) från partiledaren Dmytro Jarosj. Egendomliga saker att ta med sig till väpnad operation, kan tyckas, men betecknande övertydligt enligt ryskt statsmediemönster. Någon identitet på den eller de dödade angriparna har inte angivits, förstås. Högra sektorn har förnekat sin inblandning i angreppet.
Ryska UD var dock blixtsnabbt med sitt fördömande, där ansvaret placerades på Högra sektorn och på "den ukrainska sidan" generellt. Slavjansk nya självutnämnda borgmästare bad om "fredsbevarande styrkor" från Ryssland.
Så trappas konflikten upp igen.