Mattias Hallberg är ordförande i Sveriges elevkårer som är en paraplyorganisation för landets elevråd och elevkårer. I går varnade han på Aftonbladets debattsida för hotet mot det fria skolvalet. Vänsterpartiet går nämligen till val på att avskaffa det. Barnens rätt att välja skola ska "ersättas med huvudprincipen att man går i skolan närmast hemmet" står det i partiets valplattform. Hallberg uppmanar Socialdemokraterna att inte förhandla med Vänsterpartiet om frågan, ifall de ska bilda regering efter valet.
Det mesta tyder på att Socialdemokraterna gör som Hallberg vill och redan i valrörelsen gör det fria skolvalet till en dealbreaker. Det blir nämligen svårt för S att möta väljarna med någon annan hållning i den frågan.
Men Sveriges elevkårers oro illustrerar ändå problemet för Socialdemokraterna. De går in i en valrörelse med Vänsterpartiet i en fri vänsterposition och ett miljöparti som efter språkrörsbytet också kantrat åt vänster. Och åtminstone Vänsterpartiet har fått utdelning för det i form av ökat opinionsstöd, vilket stärker V i dess radikalitet och ökar knappast partiets kompromissvilja. Socialdemokraterna kan säga kategoriskt nej några gånger innan de blir tvungna att säga ja. Frågan är till vad.
Sådana bekymmer finns det gott om på just skolans område, där frågorna om valfrihet inte stannar vid det fria skolvalet. I sin valplattform skriver Vänsterpartiet att ett stopp för företag inom vård, skola och omsorg är partiets viktigaste valfråga.
Inte låter det som en ståndpunkt där det finns utrymme för förhandling.
Det gör saken knappast lättare för Socialdemokraterna att Miljöpartiet numera har samma åsikt. MP vill, enligt partiets valmanifest, "reglera så att eventuella vinster i offentligt finansierad välfärd återinvesteras i verksamheten och idéburna aktörer kan främjas".
Indelningen av friskolor i två kategorier – vinstdrivande och idéburna – är orimligt, som sex vd:ar i mindre skolföretag, däribland Glada Hudikgymnasiet, påpekade i en debattartikel i Aftonbladet 28 maj. Stora skolkoncerner, som Jonas Sjöstedt och Gustav Fridolin gärna demoniserar, har goda möjligheter att kringgå regler mot vinstutdelning. Förbudet är desto effektivare mot de små skolentreprenörerna som inte har några stora vinstmarginaler men ändå vill ha möjligheter att få tillbaka egna satsade medel. Resultatet av sådan lagstiftning kan mycket väl bli en koncentration av friskolor till multinationella företag som fortsätter dela ut vinst genom interna transaktioner medan de mindre skolägarna försvinner. Om nu inte förbudsivrarna löser det genom att förbjuda friskolor rakt av.
Allt detta har påpekats i praktiskt taget alla statliga utredningar som har tittat på ett vinstförbud av det här slaget. I debatten har S, MP och V ändå kommit lindrigt undan en diskussion om konsekvenserna av denna förbudslinje, om hur den påverkar valfriheten och mångfalden bland skolor, om vad attacken på friskolor kommer att innebära för alla elever som nu studerar där. Men diskussionen måste föras. Före valdagen.