Den följande upprördheten från såväl politiker som allmänhet kan i dag tyckas överdriven, men i sitt historiska sammanhang inte fullt lika märklig – bara några årtionden tidigare skulle en sådan manifestation ha varit omöjlig. Fram till 1944 var homosexualitet ett brott mot svensk lag och ända till 1979 klassat som en psykisk störning.
Men tack vare enträgen kamp från rättighetskämpar har statligt sanktionerad diskriminering stegvis ersatts med tolerans. Tio år efter att SVT upprättade en krislinje på grund av gaykyssen utses en öppet homosexuell man till företrädare för den svenska regeringen – miljöminister Andreas Carlgren.
I går gick startskottet för Springpride i Eskilstuna. När poliser, politiker, media, myndigheter och andra samlar sig under regnbågsflaggan i centrala Eskilstuna är det en seger för mångfaldssamhället och ett skäl till stolthet. I stora delar av den övriga världen ser situationen helt annorlunda ut.
Den 26 januari i år blev ugandiern David Kato mördad i sitt hem. Mitt på dagen stormade en maskerad man in och slog honom två gånger i bakhuvudet med en hammare. Något som sannolikt inte skett om inte Kato varit en känd hbt-aktivist i ett land hemsökt av högljudd homofobi. I en rikstäckande tidning publicerades nyligen namn och bilder på alla öppet homosexuella i landet. Rubriken löd: ”Häng dom!”. Och homofobin sanktioneras från högsta ort: ”Homosexuella kan glömma mänskliga rättigheter” säger Ugandas minister för etik och rättigheter (!) James Nsaba Buturo.
Lagen om dödsstraff för homosexualitet röstades lyckligtvis ner för ett par veckor sedan – mycket tack vare omvärldens högljudda protester. Men i sju andra länder är dödsstraffet fortfarande en verklighet. I 70 länder är homosexualitet förbjudet, och på långt fler platser i Europa, Sverige och troligtvis också i Sörmland misshandlas, diskrimineras och förtalas människor på grund av identitet och vem som väcker kärlek och attraktion.
I ljuset av allt detta är Kristdemokraternas avståndstagande från medverkan i Springpride skamligt. ”Med begränsade resurser tvingas man prioritera och vi har valt att lägga kraft på annat”, säger Reidar Ehrlin, ordförande i KD:s Eskilstunaavdelning. Vad är detta ”annat” som partiet ska lägga kraft på just denna helg? Det finns ärligare sätt att säga det Ehrlin egentligen menar.
För David Katos kamrater och för andra rättighetskämpar runt om i världen är en manifestation av Springprides sort, en omöjlighet. Och mänskliga rättigheter är något som måste erövras, ibland med livet som insats. När man som politiskt parti i Sverige ställer upp ett tält under regnbågsflagg visar man för omvärlden att ett annat samhälle är möjligt. Samtidigt som man visar insikt om att rättigheter även i till synes toleranta länder som Sverige, måste värnas. Den manifestationen avstår Eskilstunas kristdemokrater från.