I dag firas Valborg. Därmed är det åter tid att varna för fyllan och lyfta fram vuxnas ansvar för det egna och ungas drickande.
Samtidigt gäller det att se en positiv trend. Ungdomar alkoholdebuterar senare och storkonsumerar i mindre utsträckning. Den långsiktiga utvecklingen är så tydlig att det är motiverat att tala om ett paradigmskifte i ungas syn på alkohol.
Den kraftiga uppgången i den svenska alkoholkonsumtionen kopplas gärna till en rad regeländringar på 1990-talet – längre öppettider på Systembolaget och på restaurangerna, fler utskänkningstillstånd, alkoholinförsel från EU. Kraftigt stigande reallöner från mitten av 90-talet har också tveklöst spelat in.
Men det är inte hela förklaringen. Dryckesmönster grundläggs i allmänhet tidigt i livet. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning har statistik över ungas alkoholvanor som går tillbaka till 1970-talet. 1971 hade 90 procent av niondeklassarna druckit alkohol någon gång under de senaste tolv månaderna. 20 år senare låg andelen på 80 procent.
30 procent av pojkarna i nian och 20 procent av flickorna var 1991 intensivkonsumenter. Det är lätt att se hur dessa personers alkoholkonsumtion utvecklas när de når vuxen ålder och börjar tjäna egna pengar.
Bakom alla dessa siffror finns många mänskliga tragedier – dysfunktionella eller splittrade familjer, föräldrar som försvunnit i missbruk, kapsejsade yrkesliv, våld.
Därför är det senaste decenniets utveckling mycket hoppingivande. Den totala alkoholkonsumtionen har planat ut och minskat något sedan toppåret 2005 – 10,5 liter ren alkohol per person och år – och ligger nu på drygt nio liter. Men den stora minskningen finns bland unga. Andelen niondeklassare som druckit alkohol under de senaste tolv månaderna har minskat från 80 procent år 2000 till 50 procent 2013. Intensivkonsumenterna i åldersgruppen är nu drygt tio procent, att jämföra med 30 procent vid millennieskiftet.
I princip alla indikatorer pekar i rätt riktning: färre föräldrar bjuder barnen på alkohol, färre underåriga blir serverade på krogen, färre unga köper smuggelsprit, allt fler unga vuxna väljer helnykterheten.
Orsakerna till förändringen kan man än så länge bara göra kvalificerade gissningar om. Det kan hänga samman med ungdomstrender som gett nya, nyktra sätt att umgås på, inte minst till följd av invandringen från länder där alkohol är mindre förekommande. Reaktioner mot vuxnas drickande ligger också nära till hands som förklaring.
Det gäller också att inte glömma all den opinionsbildning som bedrivits – om alkoholens kostnader och vuxnas ansvar mot unga, men även mot politisk uppluckring av den restriktiva alkoholpolitiken. Segern över dem som i början av 2000-talet ville sänka alkoholskatter var mycket viktig.
Men kampen är långt ifrån över, problemen är fortsatt stora. Hur mycket missbruk finns det inte bakom de ännu många sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna? Placeringarna i slutenvård bland unga vuxna är fortsatt omfattande. Alkohollobbyn arbetar tillsammans med aningslösa politiker för att göra alkoholen mer lättillgänglig, senast genom så kallad gårdsförsäljning.
Och allt för många unga alkoholdebuterar i hemmet, under aningslösa föräldrars överinseende.