Det brister oroande ofta i saklig analys, i omdöme och i principfasthet. När man behöver ta itu med nya frågor, och överväga sådant som inte blev rätt under åtta år i regering, ska man inte ta efter det slags perspektiv som var så dominerande i destruktiv oppositionspolitik före 2014.
Det finns verkligen ämnen där de fyra borgerliga partierna – ibland några av dem och ibland allihop – borde ägna sig åt omprövning och försöka finna nya infallsvinklar. Men det är inte i de frågorna som partiledningarna hittills visat aktivitet.
Skattesystemets successiva sönderfall med ett ökande antal undantag och grupprivilegier har pågått sedan 90-talet. Jobbskatteavdragen ändrade inte på detta, fast de gjorde nytta på andra sätt. Skattesystemet styr för ofta fel, det gynnar gamla pengar och motverkar arbete. Avdragslobbyns trivsel står mot en bättre arbetsmarknad för dem som är unga, nyinvandrade eller på andra sätt har svårt att ta sig från utsidan till insidan.
Det krävs en vilja att röja upp i eftergivenheten inför olika gruppintressen – och inför lobbyister som inte kan skilja på gott näringslivsklimat och fördelar för husägande och för överklass.
Men i stället upprepade härom dagen även Moderaterna förvillelsen med tidsbegränsning av uppehållstillstånden för flyktingar. Dessutom gick de längre än först KD och sedan FP gjorde i den delen – något de båda partierna, med tanke på sina bärande värderingar, borde ha haft vett att låta bli.
Hos M handlar det inte längre om högst en treårsperiod med osäkerhet om framtiden, oro för utvisning och ibland dessutom hinder för att förenas med familjen som skingrats av krigets och diktaturernas stormvindar.
I stället vill Moderaterna att det ska kunna bli flera sådana perioder på varandra, och färre undantag, även om de vill ge en väg förbi den hårdare regeln för dem som visar upp att de fullgjort de föreskrivna introduktionsprogrammen och studierna. Den faktiska verkan av att som huvudregel först ha ett temporärt tillstånd träffar, i olika grad, främst anhörigas återföreningsmöjligheter. Just detta kan få särskilt negativ verkan, i att motverka en god etablering i Sverige med språkkunskaper, jobb och vidareutbildning.
Tanken att det ändå ska bli motsatt effekt då ett snabbt erhållet jobb ska ge ett snabbt permanent tillstånd kan låta bestickande, men är förledande. Realiteten är snarare att de som har språk och annan kompetens för att riktigt snabbt få jobb eller starta företag når dit i alla fall. Hindren sitter på helt andra håll.
Den omfattande reform av svenskundervisningen, med samordning inom Komvux, som förberetts – efter en av de utbildningspolitiska kursomläggningarna före 2014 – kommer att ge en helt annan och oerhört mycket större positiv verkan.
I regeringsställning såg allianspartierna klarsynt att en huvudregel om att börja med temporärt uppehållstillstånd i själva verket skulle motverka goda resultat i att komma in väl i det svenska, hitta jobb och lära sig språk. I sak har inget förändrats. Det enda som hänt är en vilsenhet och eftergivenhet efter förenklingens och populismens avtryck i valresultatet.
För att återfå och klara regeringsansvar behöver man på nytt göra sig regeringsduglig – och minnas egna värderingar, i stället för att ta efter andras.
Det gäller på en rad områden att det nu behövs skärpning i sak för att de borgerliga partierna – alla eller några av dem – ska vara lämpliga och värdiga att ingå i nästa regering.