EU:s svar på migrantkatastroferna på Medelhavet förblir undermåligt. Budgeten för havsmissionen Triton har visserligen stärkts och ett antal länder har skickat personal, fartyg och flygplan. Det betyder att fler av dem som har sett sig tvungna att ge sig ut på havet för att undkomma krig och förföljelse kan räddas. Problemet är att alldeles för få EU-stater är beredda att verkligen värna asylrätten.
EU-kommissionen har lagt fram ett förslag vilket skulle innebära att 40 000 flyktingar som kommit till Italien och Grekland fördelas mellan övriga medlemsländer enligt vissa kriterier. Under ett möte mellan ländernas migrations- och inrikesministrar förra veckan bordlades dock ärendet. Det finns ett hårt motstånd mot bindande kvoter från flera unionsmedlemmar, exempelvis Tjeckien, Slovakien, Polen och Ungern.
Med tanke på omfattningen av de pågående humanitära kriserna i omvärlden är 40 000 naturligtvis en alldeles för låg siffra – i enbart Sverige beviljades 33 000 personer asyl år 2014.
Trots det kunde en konstruktion som ovanstående utgöra ett embryo till en ordning där samtliga EU:s 28 medlemsländer på allvar bidrar till att hjälpa nödställda.
Snabbare har det gått i frågan om hårdare tag mot flyktingsmugglarna. Under gårdagen enades EU:s utrikesministrar om att sätta in militära resurser mot dessa. I ett första skede handlar operationen om att genom spaning kartlägga hur smugglarna arbetar. Senare hoppas EU även kunna beslagta och förstöra de fartyg som används för att transportera migranterna, förutsatt att FN eller Libyens regering ger grönt ljus till planerna.
EU:s utrikeschef Federica Mogherini säger att målet är att slå mot smugglarna, inte mot utsatta personer på flykt. Det låter inte alldeles övertygande.
Det gäller att minnas vad det är som driver flyktingarna i händerna på cyniska människosmugglare från första början: Bristen på lagliga vägar in i Europa. Eller, annorlunda uttryckt: De taggtrådsbelamrade murarna och beväpna vakterna vid unionens yttre landgränser, samt oviljan att låta personer som offrar allt för att undkomma krig och förföljelse få sin asylrätt prövad.
Det bästa sättet att motverka flyktingsmugglingen vore att skapa ett fungerande system som inte tvingar ut människor på havet i knappt sjödugliga farkoster. Det är dit EU måste sträva, något annat duger inte. Kortsiktiga ekonomiska intressen och nationalistiska föreställningar kan aldrig sättas före människors liv.
Här har EU inget nytt att komma med. Antalet flyktingvisum via UNHCR:s system och särskilda visum för flyktingar från Syrien är väldigt få och hänger på att ett fåtal EU-länder – i huvudsak Tyskland men även Sverige – tar ett oproportionerligt stort ansvar.
Idén om att bruka militärt våld mot smugglarna ser tyvärr bara ut som ännu ett sätt att täppa igen hålen i muren som omger Fort Europa, så att man kan fortsätta blunda för det som sker utanför.