Den senaste vändan av Outokumpus våndor slutade ju med fortsatt produktion i Torshälla, men en nedläggning längre norrut, i Långshyttan.
Den är, enligt Anders Ferbes bedömning, en följd av en politisk och facklig intressebevakning för produktion i Tyskland. Företagsekonomiskt borde Långshyttan ha blivit kvar.
Sådant är en realitet i en del större koncerner. Beslut om var produktion ska ligga – eller investeringar göras – kan avgöras av var huvudkontor ligger, var fackföreningar står starka mot koncernledningar och var politiska påtryckningar har tyngd. Ett litet land och enheter långt från huvudkontoret kan komma i kläm. I en del länder, som Tyskland, förekommer avtal mellan företag och fack om att fabriker i just det landet inte får läggas ned eller att produktion inte får flyttas.
Detta kan bli protektionism i annan form. Mot andra former av snedvridningar, som handelshinder och statliga subventioner, fungerar EU ofta som en försäkring. Detta är mycket betydelsefullt för industrin i mindre länder som Sverige, så att den inte ska missgynnas av intressegruppers makt i större och starkare länder. Men avtal med facket som föreskriver att nedläggningar ska ske i Sverige hellre än i Tyskland är en maktanvändning på de starkares villkor.
Just Anders Ferbes IF Metall har i Södertälje träffat ett liknande avtal med omvänd riktning, om fackligt veto mot flyttningar av fabrik eller viktiga funktioner från Södertälje, den dag Volkswagen gått från stor majoritetsägare till att helt ha införlivat Scania. På Ekots fråga såg Anders Ferbe detta som en modell som gärna kan användas mer.
Fel i Långshyttan men rätt i Södertälje?
Fallen är dock inte jämförbara. Lastbilsindustrin är inte utsatt för sådan press som specialstålbranschen. Volkswagen står inte inför det slags utmaning Outokumpu har att tas med. Scanias verksamhet i Södertälje är så tekniskt och produktionsmässigt ledande att det är ett uppenbart intresse för Volkswagen att bevara och utveckla den. För alla inblandade har det varit lätt att träffa ett avtal som kan minska motståndet på aktiemarknaden mot Volkswagens bud om inlösen av de mindre ägarnas aktier.
Ekot gjorde dock inget riktigt försök att konfrontera IF Metalls ordförande med målkonflikten. Även vad gällde energipolitiken var Ekots utfrågare snabb med att släppa greppet. IF Metalls nuvarande ordförande vill, som föregångaren Stefan Löfven också ville, ha investeringar i nya reaktorer för att elförsörjningen ska möjliggöra att den svenska basindustrin finns kvar. Ekot snuddade bara lätt vid var ett politiskt stöd finns att få för det som IF Metall på goda grunder anser att svensk basindustri behöver.
Anders Ferbe kunde glida undan med att säga att han ville ha en öppenhjärtig debatt om elförsörjningen. Men i så fall skulle det ju underlätta om han inte själv anpassade sig så mycket till den interna rödgröna diplomatin inför valet.