Det tidigare statsrådet Anna-Karin Hatt (C) blir vd för tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation Almega. Rekryteringen ger skäl att åter diskutera relationerna mellan politiken och penningstinna särintressen.
Men först det självklara: Politiker måste tillåtas byta spår. Den som får förtroendet att bli minister ingår inte ett kontrakt med politiken som sträcker sig till pensionen. Inte heller är det fel om politiker, ifall de känner för det, övergår till att arbeta med något annat, kanske för att så småningom återvända till politiken. Denna typ av utbyte och kunskapsöverföring kan alla må bra av.
Det är också förståeligt att Almega rekryterar en person med ledningserfarenhet, kunskap om de frågor som är viktiga för organisationen och med ett nätverk som är guld värt. Almega är nämligen inte enbart en arbetsgivarorganisation utan även en lobbyorganisation för tjänsteföretagen.
Och man är en framgångsrik sådan. Många är de borgerliga politiker som genom åren använt argumentationsunderlag från Almega. Organisationen har gett eldunderstöd till reformer som Rut-avdrag, inklusive Läx-rut, halverade sociala avgifter för anställning av unga och vårdval.
Annie Lööf (C), då ekonomisk talesperson, skrev 2011 en debattartikel tillsammans med Almegas näringspolitiske chef där de argumenterade för skatteavdrag gällande it-tjänster i hemmet.
Intressen kan sammanfalla mellan olika samhällsaktörer, inget konstigt i det. Mycket av det som har genomförts med stöd från företagarorganisationerna har också varit bra politik.
Ändå bör politiker iaktta försiktighet i sina relationer med organisationer som, enkelt uttryckt, tjänar pengar på politiska beslut och därför söker påverka dem. Från demokratisk utgångspunkt är det problematiskt om de som kan betala för sig öppnar särskilda påverkanskanaler till politiker eller får en inblick i det politiska arbetet som andra saknar.
De förtroendevalda, medborgarnas företrädare, får inte misstänkas gynna vissa ekonomiska intressen i utbyte mot exempelvis toppbefattningar efter avslutad politisk tjänstgöring.
Absolut inget tyder på att det är något oegentligt bakom Anna-Karin Hatts nya jobb. Det finns andra orsaker till att Centerpartiet på senare år har stått särskilt nära företagarorganisationer. Centerns liberala rötter är inte särskilt djupa. Partiet har ingen lång historia av liberala, principgrundade ställningstaganden i ekonomiska frågor, sådana som handlar om enhetliga skattesystem och breda skattebaser. Det, tillsammans med Centerns sökande efter en slagkraftig ekonomisk politik, gör partiet lättmottagligt för avdragslobbyns argument.
Men lika viktigt som hur något faktiskt är, är hur det ser ut. I den meningen är Hatts vd-jobb hos en lobbyist, som länge talat med samma stämma som Centern, problematiskt. Den tidigare it- och energiministern borde ha haft bättre omdöme i sitt val av arbetsgivare.