I början av året skrotades den tänkta storregionen bestående av Södermanland, Västmanland och Örebro län. Samsynen mellan kommunerna var otillräcklig. Så nu söker några kommuner egna vägar framåt.
I onsdags undertecknades i Katrineholm en avsiktsförklaring om samarbete mellan Katrineholm, Vingåker, Nyköping, Oxelösund, Finspång och Norrköping. De sex kommunerna i Sörmland och Östergötland ska arbeta tillsammans på områden infrastruktur, kollektivtrafik och pendling samt kommunal verksamhet som barn- och äldreomsorg, utbildning, vatten och avlopp, it. En arbetsgrupp med en tjänsteman från respektive kommun ska ta fram gemensamma underlag till beslut.
För en månad sedan hade kommunstyrelsens ordförande från Eskilstuna, Strängnäs, Västerås och Enköping en liknande träff i Mariefred. Även där talades om samarbete på områden som dessa. Cheftjänstemännen i de fyra kommunerna har fått ett muntligt uppdrag att göra planerna mer konkreta. Dessa ska diskuteras vid nästa politikermöte i Västerås i vår.
Än så länge är det inte mer än så – trevligt umgänge, fototillfällen och avsiktsförklaringar. De sex kommunerna i söder tycks dock ha kommit lite längre i sina planer än de fyra i norr.
Men det är en början och förhållningssättet är rätt. Till skillnad mot storregionplanerna fokuserar kommunerna funktion snarare än organisation. De tittar på vilka frågor som kan hanteras gemensamt och ritar inga fasta gränser. Och dessa samarbeten kommuner emellan kan leva vidare oavsett hur det blir med storregionerna framöver.
Flen, som ligger mitt emellan dessa kommungrupper, har valt att stå utanför diskussionerna. Och motiveringen från kommunalrådet Anders Berglöv (S), på Flenssidorna i dagens tidning, är mycket egendomlig. Flen har valt att ”ligga lågt” säger han och fortsätter:
– Min åsikt är att vi ska vänta in ett statligt beslut om regioner. Det är inte kommunerna i Sverige som ska rita nya gränser utan det är riksdag och regering som ska ta beslut om det.
Om Berglöv ska vänta in ett statligt regionbeslut finns risken att han får vänta länge. Dessutom är många av de områden som kommunerna nu vill samarbeta om – exempelvis utbildning, omsorg, vatten och avlopp – renodlat kommunala, kommer så förbli och har inget att göra med storregionerna.
Det ligger i lilla Flens intresse att samarbeta med grannarna i sådana frågor för att hitta samordningsvinster. I andra frågor, som infrastruktur och kollektivtrafik, behöver Flen en starkare röst gentemot nationella aktörer, något som en kommungrupp kan ge. Berglöv borde därför vara den som driver på i dessa samarbetsfrågor, inte den som tjurar i ett hörn.
Valet av samarbetsriktning borde vara lätt för Flen. Det kom inte ut så mycket ur 1980-talsprojektet KFV-regionen – Katrineholm, Flen och Vingåker. Samtidigt är Flens band till och nyttan av den stora norra grannen Eskilstuna uppenbara.
Anders Berglöv borde därför ta sig till det där mötet i Västerås i vår. Han är säkert välkommen.