Han satt i tv-rutan ihop med sin motpart, Carola Lemne i Svenskt Näringsliv. Nu efter valet har det brutit ut plötsliga vänskapsbetygelser mellan dessa båda, om vikten av att försöka lösa olika arbetsrätts-, omskolnings- och trygghetsfrågor i samförstånd mellan fack och arbetsgivare.
Det kunde de ju ha börjat med för länge sedan, och om de gjort det före valet hade det verkligen inte gjort skada. Men nu sade i alla fall LO-ordföranden även något om attityden till de fyra borgerliga partierna. Det var viktigt att även höra på dem, menade han, för ett brett samförstånd behöver ju man ju också ha de borgerliga partierna med i bilden.
Slående är hur detta som Metallaren Thorwaldsson sade i så hög grad fattades i Metallaren Löfvens regeringsförklaring. Den slutade visserligen med några allmänna ord om att enas och att söka det som förenar. Men texten innehöll knappt några nya öppningar, den var snarare en fortsättning på valrörelsen.
Det är dock ingen nyhet att regeringsförklaringar är staplar av slagord, värdeord och snygga målsättningar, och att det betydelsefulla och konkreta kommer i budget, i propositioner och i utredningsdirektiv. Så har det länge varit, oavsett vilka som regerat. Men ministären Löfven inledde med att inte riktigt låtsas om det parlamentariska läget. Det kan knappast räcka särskilt länge att förhandla ihop sig med Jonas Sjöstedt i en del frågor, medan man inte försöker hitta gemensam mark med de borgerliga i frågor där även dessa får något viktigt i utbyte.
Mycket kan dock klarna i budgetbehandling och senare. Regeringsförklaringens brister kan visa sig mindre betydelsefulla, öppningar kan komma successivt. Å andra sidan är det upplagt för verkligt stora bekymmer med energiförsörjningen, där motstridande målsättningar på olika håll i regeringen om el till industrin och avstängda kraftverk inte går ihop. Förutsättningarna blir då mycket knöliga för den energikommission ihop med de borgerliga som regeringen säger sig vilja ha.
Dessutom syntes enstaka nya orostecken. I stället för en klar bekännelse till Sveriges långvariga frihandelslinje finns formuleringar om sådant som "progressiva handelsavtal", vilket kan låta som kodspråk för handelshinder och spräckta avtal mellan EU och Nordamerika.
När den nya regeringen talar om konkurrenskraft verkar perspektivet med lönsamheten i att arbeta och skattesystemets drivkrafter för investeringar saknas. I stället talas det om dokument – om statlig "investeringsplan" och" strategi" för nyindustrialisering. En sådan behövs ju verkligen. Men den kräver då både elström och näringslivsklimat.
Summan av kardemumman är ändå att Socialdemokraterna velat ha makten för återställare om socialförsäkringar, konkurrens och annat som stört fack och offentliga egenregivanor. Den linjen är viktig för dem. I mycket annat famlar de. Huvudintrycket blev därför att i går blev frågetecknen fler.