Flyktingars behov av en fristad upphör inte heller. Det duger inte att en del kommuner går så mycket i otakt. Det som behövs är det som fungerar på många håll, men inte på alla, ett smidigt och ambitiöst samarbete där kommuner och stat hjälps åt, för att bereda plats den första tiden åt flyktingar när de fått uppehållstillstånd.
När flyktingar anländer till Sverige anvisas de en plats på en mottagningsanläggning. Begreppet anger precis vad det är frågan om: ett ställe där flyktingar tas emot när de kommer hit. Efter uppehållstillstånd ska de flytta till egen bostad, studera svenska och söka arbete. De boendealternativ som vanligen står till buds är plats hos anhöriga som sedan tidigare bor i Sverige eller en lägenhet som tillhandahålls av en kommun. Det senare alternativet fungerar nu mycket dåligt – på en del håll.
På förläggningar runt om i Sverige väntar för närvarande flera tusen flyktingar som fått uppehållstillstånd på att få komma vidare, ut i samhället. Omkring 2 200 av dem har, uppgav radion i går morse, väntat i över ett halvår. Bland dessa finns cirka 600 som har väntat i över ett år. Det finns också en handfull som har väntat i över två år.
Det behövs i år, har Arbetsförmedlingen beräknat, 14 100 platser ute i kommunerna för att flyktingarna ska kunna lämna mottagningsanläggningarna. Hittills finns överenskommelser med kommunerna om 7 300 platser. Kan inte flyktingar med uppehållstillstånd slussas ut i samhället blir väntetiderna allt längre, samtidigt som behovet av mottagningsanläggningar växer.
14 100 platser. Slår man ut dessa bara rakt av på landets kommuner blir det cirka 49 per kommun. Denna siffra får förstås justeras utifrån storlek på kommun och förutsättningar att ta emot dem. Det krånglar dock till det när viljan att dra sitt strå till stacken varierar stort från kommun till kommun.
Vissa kommuner, ofta långt uppe norr, tar gärna emot flyktingar men har kanske inte alltid de bästa förutsättningarna vad gäller service, möjlighet till myndighetskontakter, kommunikationer och arbetstillfällen. Andra kommuner, ofta i storstadsregioner, har bättre förutsättningar men vill inte ta emot flyktingar.
Ett problem är bostadsbristen. Den finns överallt, mer eller mindre. Men bostadsbristen har funnits länge – inte bara för flyktingar – och borde inte komma som någon överraskning. För de kommuner som inte vill ta emot några flyktingar med uppehållstillstånd är bostadsbristen en tacksam undanflykt. Vissa kommuner skulle dock inte ta emot några flyktingar om så det fanns lediga bostäder i överflöd. Där handlar det snarare om attityder, som tycks vara svårare att komma till rätta med än bristen på bostäder.
Liksom fler länder i världen behöver dela på ansvaret att ta emot de människor som är på flykt behöver fler kommuner i Sverige dela på ansvaret att hjälpa Arbetsförmedlingen med att slussa ut dem i samhället.