I tidningen i går fanns nyheten om Assa Abloys bästa år efter finanskrisen 2008-09, med ökad omsättning och vinst och bra försäljning av nya produkter. Det är av intresse i Södermanland med tanke på Assa AB i Eskilstuna.
En annan sörrmländsk företagsnyhet med tecken på förbättrad konjunktur kom från Södertälje och Scania. Tillverkning och vinst var under 2012 starkt påverkade av den svaga konjunkturen, men i slutet av 2012 vände orderingången uppåt, med beställningar inte minst från det expansiva Brasilien. Liknande rapporter kom från lastbilstillverkaren Volvo AB.
Det har också börjat lugna sig med varsel, tecknen finns på att nedgången på arbetsmarknaden inte blir så djup som många började frukta i höstas.
Samtidigt finns ju fortsatta tecken på att alla branscher inte alls är igenom problemen. Järn och stål pressas av prisdramatiken på järnmalm och stål. SSAB har kommit med ett uselt bokslut, samtidigt som bolaget bakom den nya stora järngruvan i Pajala knäckts finansiellt innan produktionen fått upp farten.
Man kan ändå räkna med att utvecklingen i världsekonomin, med stor efterfrågan från nya industriländer, gör att krisen är tillfällig för järn och stål.
Ekonomiska problem är det ändå gott om. Men det som kräver mest politisk och annan energi är inte en snabb, akut ökning av varsel och uppsägningar. Det som pågår där är illa men inte värre än att det finns goda marginaler att möta det med vanlig konjunkturanpassning av räntor och statsutgifter.
Det svåra och långsiktigt viktiga förblir sådant som att förbättra investerings- och industriklimatet, lyfta kvaliteten i skola och annan utbildning och få arbetsmarknaden att fungera bättre och bli öppnare för dem som ännu inte fått in foten där.
Det tar tid och kräver resurser, men det är inget som åtgärdas med stora generella konsumtionsstimulanser eller annan liknande löftespolitik.