Åter slukas hundratals människor av Medelhavets vågor, medan EU lojt tittar på. I veckan befaras över 400 migranter ha drunknat, efter att deras båt kapsejsat utanför Libyens kust. Vi påminns om båtbranden i närheten av den italienska ön Lampedusa 2013, då 360 människor dog.
Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR miste totalt cirka 3 500 personer livet på Medelhavet 2014. Av årets första tre månader att döma kommer statistiken för 2015 att se än mörkare ut.
Till följd av de allt mer omfattande krigen och konflikterna i närområdet har antalet människor som kämpar för att ta sig till säkerhet i EU vuxit under de senaste åren. Hur har då EU svarat på dessa ökade hjälpbehov?
Jo, barriärer har förstärkts och hinder har rests. Exempelvis har EU, via sitt gränsbevakningsorgan Frontex, låtit bygga en taggtrådsbeklädd och hårt bevakad mur på gränsen mellan Grekland och Turkiet. Och när landvägarna stängs blir flyende människor tvungna att ge sig ut på havet.
I oktober ifjol avvecklades den EU-finansierade räddningsoperationen Mare Nostrum, som utgick från Italien, för att ersättas med det betydligt mer resurssvaga EU-samarbetet Triton. Detta är med stor sannolikhet en del av förklaringen till de nu stigande dödstalen.
För dem som, trots allt, lyckas ta sig in i EU väntar ofta undermåliga förhållanden: trångboddhet, dåliga möjligheter att sköta hygienen och begränsat tillträde till läkarvård. I tolv månader kan den asylsökande lagligt "hållas i förvar".
EU-projektet har, för européerna, betytt ökad frihet, öppenhet och trygghet. Djupt ovärdig är dock unionens oförmåga att låta dessa värden få genomslag också i migrationspolitiska sammanhang – misslyckandet med att etablera en human syn på asylsökande och en gemensam ansvarskänsla hos medlemsländerna.
Dublinförordningen, som anger att asyl måste sökas i det land som en person först anländer till, har bäddat för konflikter. Tyskland och Sverige utmärker sig som två av verkligt få EU-stater som har visat prov på någon sorts anständighet i frågan. I väntan på att fler EU-stater ska göra detsamma fortsätter människor att drunkna i sin jakt på ett liv fritt från krig och förtryck. Det är inte godtagbart.
Lagliga vägar in i Europa måste skapas, exempelvis genom att FN:s kvotflyktingssystem kraftig utökas och att asylvisum införs, så att EU-ländernas ambassader i utlandet kan bevilja flyktingar inresetillstånd.
Nuvarande förhållningssätt inom unionen – murbyggandet, ansvarsflykten och likgiltigheten – luktar riktigt illa. EU ska, måste och bör vara bättre än såhär.