Ledare: Folkmord på riktigt

Kurdiska styrkor understödda av amerikanskt flyg stoppade ISIS. Organisationen hade då med stöd från tidigare delar av Saddamstyret i Irak lagt under sig storstaden Mosul, fördrivit de kristna från Nineveslätten och ryckt fram mot kurdernas huvudstad Erbil. I norra Syrien har amerikanskt och annat flyg hjälpt andra kurdiska styrkor att försvara den omstridda gränsstaden Kobane. Till och med Iraks armé har samlat ihop sig något mot ISIS anfall i riktning mot Bagdad.

Det är väl bra att olika länder, i praktiken främst USA, hjälper kurder och andra som annars skulle kunna falla offer för ISIS härjningar? Kan Sverige utrikesminister säga att det är bra? Nej, det är inte UD-språk.

Så här låter det, citerat från utrikesminister Margot Wallström i riksdagen 7 november: "Vi har även accepterat att det pågår en militär insats." Accepterat. Ja, fattas bara! Skulle Sverige inte ha accepterat? Hade det varit bättre om ISIS försökt storma Arbil? Om ISIS hunnit ifatt de många kristna som lyckats fly till kurdernas beskydd? Om ISIS skaffat sig herravälde i Kobane vid turkiska gränsen

Naturligtvis inte. Men kan utrikesministern säga rent ut i riksdagen att det är en bra insats att hjälpa dem som försvarar sig mot ISIS? Att insatsen räddar hundratusentals människoliv? Nej. Det passar tydligen inte. Till ordet "accepterat" kan man dock sträcka sig.

Att "folkmord" begåtts passar sig inte heller att säga på UD. Man kan undra hur många procent av Nineveslättens kristna eller Mosuls shiiter som ISIS skulle ha skyfflat ner i massgravar för att svenska UD skulle kunnat förmå sig att i ministerns koncept för en interpellationsdebatt verkligen beteckna det som "folkmord" .

Birgitta Ohlsson (FP) hade ställt frågan om utrikesministern avsåg att definiera ISIS pågående massiva övergrepp som folkmord. Svar lämnades en dag när den besvärliga Birgitta Ohlsson behändigt nog befann sig hundratals mil från riksdagen. Så den nyvalde ledamoten Robert Hannah (FP) i Göteborg fick ta emot svaret i stället. Svaret han fick var nej. Risk för folkmord, anser UD, bara risk, även om en mängd grova förbrytelser begåtts.

Det är väl mer än tveksamt om utrikesminister Wallströms försök att undvika ordet har med de nytillträdda regeringspartiernas ideologi att göra. Det kan väl snarare vara så att utrikesministern talar för ämbetsmännen på UD, som i likhet med kollegor i andra diplomatiska kårer ibland har svårt att nämna saker vid deras rätta namn.

När Sudan hade ihjäl hundratusentals muslimer i Darfur, som till skillnad från de styrande var svarta i hudfärgen, dög det inte som folkmord. När Saddam på sin tid gasade, massakrerade och deporterade kurder i hundratusental skulle världens diplomater knappt tala som offren – och än mindre andas något om folkmord.

De kristna och jezidiska minoriteterna i nordvästra Irak är nu totalt fördrivna – i en gigantisk, mycket blodig religionsförföljelse som även i hög grad drabbat shiitiska muslimer. Tack vare kurdernas trupper räddades ett stort antal kristna från att bli mördade.

Men jezidierna hann bara delvis undan. Andra mördades. Kvinnor har sålts som slavar. Den lilla folkgruppen är totalt utrensad från sin tidigare hembygd. Om inte ens detta är ett åtminstone delvis genomfört folkmord enligt svenska UD, vad har ordet då för mening kvar?

Dessbättre väger väl just detta slags yttranden från en svensk utrikesminister lätt. Det som görs görs ju ändå, utan att Sverige gör till eller från. Men det är väl inte så det ska vara?