Splittringen av den förra majoriteten och Socialdemokraternas deltagande i den nya var nödvändigt för att hantera den situation som hade uppstått på våren 2008. Förtroendet för politiken stod på spel och Folkpartiet och Centern gjorde det enda rätta.
Men det var då. Situationen nu är en annan. Socialdemokraterna har under sin tid vid makten visat att de i viktiga kommunala frågor är traditionalister som sätter systemen före individen, kommunala monopol framför mångfald och ökad makt för medborgaren. De har sagt nej till entreprenader inom äldreomsorgen och nej till införande av lagen om valfrihetssystem. Motståndet till privata företag inom den offentliga sektorn löper som en röd tråd genom partiets valmanifest.
Moderaterna har i sin tur bytt ut sin ledande företrädare. Oppositionsrådet Maria von Beetzen har meddelat, bland annat på denna sida, att hon är redo att vända blad i relationen med Folkpartiet och Centerpartiet. Det öppnar vägen mot en borgerlig fyrpartikoalition.
På kommun- och landstingsnivå är sådana koalitioner inga självklarheter. I Strängnäs är dock ett alliansstyre motiverat. De fyra borgerliga partierna förenas i en frihetlig syn på kommunpolitik – strävan efter större konkurrens inom skola och omsorg och ökad valfrihet för kommuninvånarna.
Oenighet finns. Det handlar om enskilda beslut under de två senaste åren på framför allt skolområden men även olika syn på strategiska frågor som de kommunala bolagen och kommunens skuldsättning. Men denna oenighet är inget oöverstigligt hinder för ett samarbete. Vi tror också att idén om ett bildande av ett gemensamt energibolag i Mälardalen så småningom kommer att rota sig inom samtliga borgerliga partier i Strängnäs.
Kommer då Moderaternas, Folkpartiets, Centerns och Kristdemokraternas röster att räcka för att bilda majoritet? För ett halvår sedan var nej det rimliga svaret. Nu är läget ett annat. Opinionen på riksplanet har skiftat kraftigt, även sedan maj då Strengnäs Tidning gjorde sin valenkät, och i det borgerliga Strängnäs lär medvinden för Alliansen vara ännu starkare.
I valet 2006 var de fyra partierna bara ett par hundra röster från egen majoritet. Nu borde den ligga inom räckhåll.