Ledare: För din rätt att veta

I alltför många länder är journalist bland det farligaste yrke du kan ha. Under 2011, till exempel, dödades 64 och i dagsläget sitter 176 i fängelse för att de har gjort sitt jobb. När vi i dag uppmärksammar Pressfrihetens dag konstaterar vi att det är beklagligt att den behövs.

Pressfriheten är en av demokratins hörnstenar. Sverige har ett av världens starkaste skydd för journalister och för alla som meddelar sig med pressen. Det ska vi inte tulla på. Vi ska inte heller ta det för givet. Tar man det för givet är det lätt att man glömmer att försvara det mot krafter som vill inskränka och styra mediernas rapportering åt ett visst håll.

I Sverige belönas journalister för ett avslöjande reportage i tv, radio eller tidning. Korruption eller missförhållanden förs fram i ljuset tack vare så kallade grävande journalister. De som avslöjas med att fiffla får oftast rättslig påföljd.

I andra delar av världen, där totalitära regimer inte ens kan stava till pressfrihet, är det nästan tvärtom. Där hålls fifflarna bakom ryggen av regimen och grävande journalister sätts i fängelse. I värsta fall får journalisten betala med sitt liv.

Regimerna gör inte alltid skillnad på inhemska och utländska journalister. De svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye avtjänar ett elvaårigt fängelsestraff i Etiopien. Den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak har redan suttit i fängelse i Eritrea i snart elva år – utan rättegång dessutom.

Eritrea är ett av världens farligaste länder för journalister. Bara Iran räknas som farligare. En undersökning som den oberoende organisationen The Committee to protect journalists (CPJ) gjort visar dessutom att antalet journalister som hålls fängslade utan åtal ökar. En dryg tredjedel av alla fängslade journalister sitter enligt CJP i hemliga fängelser utan vare sig tillgång till advokat eller kontakt med sina familjer.

Organisationen Freedom House noterar dock viss framgång för pressfriheten i världen i sin senaste årsrapport. Den arabiska våren innebar att pressfriheten vann mark i bland annat Egypten, Libyen och Tunisien. Det är glädjande. Det hade dock varit ännu bättre om länder, som hittills ansetts ha stor pressfrihet, inte fallit så betänkligt i rankningen.

Detta gäller inte minst länder inom EU. Bland dessa märks främst Ungern, där ett medieråd, dominerat av representanter från det konservativa regeringspartiet Fidesz, ska övervaka samtliga typer av medier.

Denna inskränkning av pressfriheten rimmar illa med de värden som den europeiska unionen grundas på. Lägg därtill att enligt den rankning som Reportrar utan gränsers gör varje år har pressfriheten i EU naggats i kanten de senaste tio åren.

Visst är det positivt när länder, som tidigare hållits kort av hårdhänta regimer, börjar känna av vad riktig pressfrihet innebär. Oegentligheter kan avslöjas utan att journalister måste riskera sin säkerhet.

Det är dock bekymmersamt när pressfriheten i tidigare fria länder tar steg i motsatt riktning. Demokratiska fri- och rättigheter bör aldrig tas för givna när de en gång vunnits. Även det är viktigt att tänka på denna dag.