På torsdagen fick vänsterpartiet en ungdomskandidat i striden om vem som ska ersätta Lars Ohly, som är på väg att bli petad. Hans Linde, 32 år, ställde upp mot Jonas Sjöstedt.
Det kan se ut som kraftig generationsväxling – ett svar på 28-åringarna Annie Lööf (tidigare Johansson), och Gustav Fridolin i Centerpartiet och Miljöpartiet. Men med stor säkerhet kommer annat än åldern att fälla avgörandet.
I båda partierna finns nu flera kandidater. Utgången är oviss. Den tidigt fastlagda mediebilden, med Jonas Sjöstedt och Annie Lööf som ohotade i täten är missvisande. Att i förväg gå bra hem hos rikstäckande medier är en sak. Vad partiets kärntrupp anser när partiledarfrågan diskuterats på allvar kan vara något helt annat.
De båda partierna får nu välja mellan kandidater som står påfallande långt från varandra på höger-vänster-skalan. De öppna diskussioner som förestår kan därmed bli klargörande och nyttiga. Det handlar om mycket mer än att välja tv-ansikte och marknadsförare. Kandidaterna skiljer sig åt i politiska attityder. De kan väntas ha högst olika reflexer i framtida tillspetsade lägen.
I Vänsterpartiet finns, förutom Ohly själv, fyra kandidater, varav tre gjort klart att de ställer upp. En debatt om delat ordförandeskap efter MP-modell är inte avgjord. Ulla Andersson och Rossana Dinamarca ska inte räknas bort. Men det mesta tyder på att vänsterflygeln, som gjorde Ohly till partiledare och sedan tröttnade på honom, nu har Hans Linde som första namn. Han har stigit fram då det stått klart att Sjöstedt annars kunde vinna över Dinamarca eller Andersson.
Sjöstedt kan bli en kandidat för dem som slutligen vill bli kvitt de kommunistiska rötterna, göra partiet sakligt och relevant, lägga sig nära Socialdemokraterna och helst även överta en stor del av deras väljarunderlag. Linde är en naturlig kandidat för dem som vill ha hård vänsterkritik mot Socialdemokraterna och en förnyad radikal vänstersocialism.
Den stora ideologiska spännvidden även i Centern syns inte minst i hur statsrådet Anna-Karin Hatt profilerar sig som företrädare för en socialt ansvarsfull mittenlinje, med rötter i partiets glesbygdsprofil och i Thorbjörn Fälldins tid. Det var ingen slump att det var i Fälldins Ramvik hon inledde sin valturné – Hattresan. På måndag är hon för övrigt i Eskilstuna.
En stor del av förklaringen är Annie Lööfs koppling till Timbro och den idéströmning i partiet som brukar kallas Stureplanscentern. Hon uppfattas av vissa centerpartister, oklart hur många, som högerinriktad och icke representativ för den egna väljar- och medlemskåren.
Sjöstedt och Lööf har en gemensam svaghet. De är visserligen starkt profilerade utåt, men de har bräcklig åsiktsgemenskap med den kärna av aktiva partiföreträdare de måste ha med sig för att uträtta något.
Sjöstedt och Hatt har däremot en gemensam stark sida. De står inte för en slagordsmässig dragning mot kanterna. De är ganska färgstarka, men de kan ha mer att ge i att påverka politiken, och mindre i att tävla med paroller och tv-mässighet.