Svinen bökar upp deras vallar, och tar för sig på deras sädesfält och i deras potatisåkrar.
Ju fler som en årstid lägger ut mat till vildsvinen, ju fler svin finns det sedan vid en annan årstid, och då förvärras skadorna för jordbruket.
Det finns nästan inget som vållar så mycket irritation och osämja på landsbygden som vildsvinen. Jordbruksverket och Statistiska Centralbyrån har nu för första gången gjort en mer genomarbetad beräkning av hur mycket de drabbade lantbruksföretagen får släppa ifrån sig som grismat.
Det är ingen lustig läsning. Förra året, då skadorna till följd av det bra skördevädret inte hann bli så stora som en del andra år, beräknas svinen ha bökat och ätit så att förlusten av skörd blev över 23000 ton vete. Till detta kommer drygt 8000 ton korn, drygt 6000 ton havre och omkring 6000 ton annan spnnmål.
Svinen kostade dessutom 5000 ton potatis, mellan 1000 och 2000 ton ärtor och bönor och ett par tusen ton i minskad skörd av raps och andra oljeväxter.
Landets mjölkbönder – som ju har en del andra problem och inte behöver fler – blev, tillsammans med köttproducenter med flera, av med bortåt 70000 ton hö och dryga 30000 ton ensilagegrödor.
Att det är några få procent av landets totalskörd hindrar inte att dessa skador nu nått en oacceptabel nivå. Svinens framfart drabbar ju så olika. En del företagare får betala mycket dyrt för andra personers mer eller mindre stora nöje att ha fler vildsvin att skjuta.
Det kan inte vara någon stor tröst för dessa drabbade företagare att ta del av de "förvaltningsplaner" för vildsvin som utarbetas i en del län och sedan förra året finns även för Södermanland. Där har jaktintresset och en i detta fall helt missriktad natrvårdsinställning åstadkommit en kompromiss där det heter att skadorna ska hållas tillbaka, men där svinens värde som villebråd och naturupplevelser understryks – i praktiken på jordbruksföretagarnas bekostnad.
Det hör till saken att Södermanland, som ju har den tvivelaktiga äran av att ha satt igång vildsvinens mycket snabba spridning över Svealand och Götaland, också är ett av de län som har mer viltskador än genomsnittet. På en del håll i Götaland är lantbruket dock ännu hårdare drabbat.
Det behöver, även för trafiksäkerheten, skjutas fler svin. Men det måste även bli slut på ofoget att utfordra svinen och därmed få dem att föröka sig ännu snabbare – till skada för andra, som är odlare och markägare.
Det finns väldigt många, ofta mycket klokt utformade, regler för jakt och viltvård. Men det som saknas är ett totalförbud, som gör det brottsligt att utfordra vildsvin, med undantag endast för åteljakt och – efter särskild dispens – för tillfällig, småskalig utfordring för att locka bort svin från odlingar.
Statsråden Bucht (S) och Romson (MP) som är ett slags motpoler i nuvarande regering borde åtminstone kunna samla sig till att föreslå detta totalförbud, som riksdagen i så fall också kan väntas godkänna.
Svinen är en mycket större plåga för jordbrukarna än vargarna. Men inte heller de senare är på väg att utrotas, även den stammen har vuxit. Naturvårdsmyndigheterna i på läns- och riksnivå kan då inte sitta med armarna i kors om vargreviret öster om Mariefred och Gnesta fortsätter att vålla stora förluster för särskilt utsatta företag med många får och andra husdjur.