Då behöver vi företrädas av en regering – och av folkvalda i EU – som är värda att ta på allvar för att dra åt rätt håll med Europa. Det vi verkligen inte behöver är de som är ekon från de sämsta sidorna i Europas historia. Inte heller de som tror att Europa var på mer rätt kurs när flera länder för full fart skapade orsakerna till kris och stagnation.
Och inte heller de som tror att EU-val och andra val är till för att markera och väsnas i enstaka frågor, sådana som inte vill eller kan ta ansvar för det stora och allvarliga.
Det är inte heller någon nytta med att – som särskilt Marita Ulvskog (S) i SVT:s avslutningsdebatt i går kväll – blunda för att de ekonomiska kriserna på kontinenten till stor del uppkom genom missgrepp av såväl kristdemokratiskt-konservativa som vänsterinriktade regeringar, som tog lätt på såväl undergrävd konkurrenskraft som vårdslös låneexpansion och vårdslöshet med statsfinanser. Att tro att krisen efter 2008 helt enkelt beror på högerregeringar – eller på euron för den delen – är ett bekvämt men riskabelt självbedrägeri. För att reda ut situationen behövs annat:
Europa, precis som Sverige, behöver en utrikespolitik för demokrati. De mänskliga rättigheterna ska skyddas. Demokratierna ska samverka, de ska stå för frihetens värden och inte spela med i Putins och andra förtryckares spel. Yttrandefrihet ska värnas. Medmänniskor ska inte värderas eller nedvärderas efter tro, nationalitet eller grupp.
I Europa och i Sverige är växthusgaserna den stora miljöfrågan. De största krafterna, och beredskapen för obekväma beslut, måste sättas in där. EU-politik ska inte gå ut på att Sverige mer ska likna dem som skryter i delfrågor men missköter huvuduppgiften att pressa ned fossileldandet. Alla måste bli bättre. Men Sverige har nu bättre resultat än andra industriländer
Priset på koldioxidutsläpp har avgörande betydelse. Marknadens krafter behövs för ny teknik och bättre hushållning.
I Europa, liksom i Sverige, har social trygghet, jobb och god miljöpolitik sin bästa grund i en liberal ekonomi – stödd av god utbildning och av socialförsäkringar och skatter som ger plats för arbete och företagande. Det behövs mer av frihandel, men mindre av dyrbara snedvridande regleringar, mer av stabila valutaförhållanden och sådana krav på banker och statsfinanser att krisen inte går i repris.
I en värld med ekonomisk förnyelse, nya utrikespolitiska risker och krav på förändring för miljösäkerhet behövs effektivitet och konkurrenskraft. På olika flyglar ses EU-valet som en nostalgitripp tillbaka till en tid med regleringar, handelshinder och gränser som var högre spärrar för människor och varor. Så kan man inte övervinna Europas kriser, bara fördjupa dem.