Som framgck på nyhetsplats i förrgår lyckades de främsta företrädarna för S och M i kommunstyrelsen säga emot varandra även i den frågan.
Enighet om Parken Zoo är att vänta sig för mycket. Men om följderna av 2013 års storförlust borde det inte behöva bli politisk slagväxling.
Hur man hanterar förlusten likviditetsmässigt är en sak. Men oavsett hur man gör där kommer förlusten att försämra kommunens koncernbalansräkning, där såväl själva kommunen som alla bolag ingår.
Denna försvagning är inte stor i förhållande till den omfattande verksamhet en stad av Eskilstunas storlek alltid har. Men det går aldrig att komma ifrån att en förlust på ett par tiotal miljoner i slutändan kommer att påverka skatteuttaget eller utrymmet för den skattefinansierade verksamheten.
Kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson talade i en intervju ( sidan 4 i torsdags) om "att det är inte skattebetalarna som får stå för" Parken Zoos underskott," utan detta ska "täckas upp" av EEM:s elförsäljning. Det var ingen felaktig beskrivning av hur bolagskoncernen kortsiktigt får ta hand om följderna av djurparkens olyckor.
Ändå blev det ett olyckligt uttalande, som gav intryck av att släta över eller förklara bort att djurparksbolaget påverkar kommunens samlade finanser.
Detta är självfallet en mindre fråga än Parken Zoos framtid. Förlustkällan måste ju tätas. Trots alla olikheter i verksamheten är detta Eskilstunas lilla motsvarighet till svenska och norska och danska statens delägarskap i flygbolaget SAS.
Det är en rätt liten verksamhet i förhållande till kommun respektive stat. Bolagen har bllivit prestigefrågor, och deras påstådda betydelse för näringsliv och utveckling är överdriven.
Att sälja bolagen finns det goda skäl för, men det är i båda fallen svårt att snabbt hitta en köpare. Inget går att sälja som inte kan stagas upp till säljbart skick. Att få ordning på verksamheterna och stoppa förlustflödet är förstahandsuppgiften. Där måste alla möjligheter tas upp och prövas.