Ja se, det var ett påstående med snärt. ”Inget orsakssamband” betyder på svenska språket att orsakssamband från sociala problem till kriminalitet helt skulle saknas. Men för att påstå något sådant måste man förneka mycket grundläggande samhällskunskap.
Vad det däremot handlar om är att orsakssambanden mellan sociala problem och brottslighet är många och komplicerade. Låg inkomst eller arbetslöshet leder i sig inte till att människor blir oärliga eller våldsamma. Men fattigdom kombinerat med utanförskap och dysfunktionella familjerelationer är explosiv materia. När så social utslagning fortplantas från generation till generation kan en stadsdel bli en slum där kriminalitet är en lockande livsstil och där unga män hävdar sin status utifrån förvridna värderingar.
Sociala problem är inte sällan alkoholism och narkomani. Båda delarna är välkända orsaker till brott av olika slag. Dessa orsakssamband förnekas ofta, och Svenska Dagbladet har i många årtionden gått i spetsen för att bortförklara och förneka alkoholens betydelse för sjuklighet, kriminalitet och otrygghet.
Storbritannien har under senare årtionden fått växande problem med ungdomar och äldre som fått dålig utbildning, långvarigt bidragsberoende, stor frekvens av alkohol- eller narkotikaberoende och ett liv nästan helt utanför den legala arbetsmarknaden. Förstår man inte att sådana sociala förhållanden ger underlag för kriminalitet av många olika slag har man inte förstått mycket om den sociala verkligheten.
Däremot räcker inte detta som ensam förklaring till upploppen – och en del andra populära förklaringar till plundringarna och bränderna är ännu mer ihåliga. De nedskärningar som den nuvarande brittiska regeringen har på gång har fått mycket och hård kritik.
Men de mest kontroversiella av dessa har riktats mot dels offentligt anställdas förmånliga pensioner, dels mot de ekonomiska villkoren för universitetsstudier. Krisåtgärderna är så nya att de inte hunnit sätta några djupare avtryck i det brittiska samhället och har nästan ingen inverkan på levnadsvillkoren i fattiga stadsdelar.
Vägen bort från de sociala förhållanden som ökar risken för kravaller och kriminalitet är inte så konstig: Bra skolor, skatter och sociala system som gör det lönande att arbeta och stimulerar övergång från bidrag till jobb, lätt att driva företag och lätt att anställa andra. Men det måste även bli mindre alkohol, mindre klassamhälle, mer jämlikhet och välfärdsstat. Delar av receptet är sådant som socialpolitiskt blinda högerröster i den svenska pressen ogärna talar om.