Försvarssamarbete ökar tryggheten

På försvarsdepartementet i Stockholm presenterades i tisdags slutrapporten över hur ett fördjupat försvarssamarbete mellan Sverige och Finland kan se ut.

Ledare2015-02-19 04:00
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

Flera konkreta och välkomna punkter förevisades.

Likheterna mellan Sverige och Finland är i sammanhanget många. Båda är alliansfria länder, som genom sin geografiska närhet till Ryssland ser på utvecklingen där med extra oro. Båda har en försvarsbudget som ligger på just över 1 procent av BNP.

När ÖB Sverker Göransson 2013 gjorde sitt omtalade yttrande om "enveckasförsvaret" kontrade Alpo Juntunen, professor i säkerhetspolitik vid Försvarshögskolan i Finland, med att det finska försvaret skulle kunna stå emot en attack i endast några timmar.

Skillnader finns också. Finland har, exempelvis, fortfarande kvar den allmänna värnplikten och kan mobilisera 230 000 soldater i händelse av krig. Sverige förmår samla cirka 50 000. Ett ökat samarbete skulle dock tjäna bägge parter väl. I den aktuella rapporten från ländernas försvarsmakter stakas vägen fram till ett sådant ut.

En gemensam insatsstyrka inom marinen, en gemensam markbrigad på 4 000-5 000 man, ett ökat samarbete kring materialanskaffning, underhåll och utbildning. Detta är några av de mål som man nu tillsammans ska jobba mot. Samtidigt är man från såväl finländskt som svenskt håll noga med att påpeka att det inte handlar om en militär allians. Till Aktuellt sade Finlands försvarsminister, Carl Haglund (SFP): "Det handlar om att vi i praktiken skapar en förmåga att hjälpa varandra. I en kris gör vi sedan ett val. Vi har inte ingått någon förpliktelse att hjälpa varandra."

När den svenska regeringens utrikesdeklaration förra veckan lästes upp av utrikesminister Margot Wallström (S) betonade även hon alliansfriheten. Sedan sade hon så här: "Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vårt land ska därför kunna ge och ta emot stöd såväl civilt som militärt." Finlands och Sveriges formella alliansfrihet ger alltså upphov till en hel del politiska vagheter och motsägelsefulla budskap – vi kan hjälpa vid en kris, men måste inte, dock kommer vi att göra det.

I tisdagens Hufvudstadsbladet gick de finländska försvarsexperterna Pekka Holopainen och Stefan Forss ut och förespråkade att en USA-uppbackad, samnordisk försvarsallians bör bildas. Lösningen presenterades som ett alternativ till ett Nato-medlemskap för Sverige och Finland. Knappast skulle dock Norge, Danmark och Island, som redan är Nato-medlemmar, se något större behov av en sådan.

I väntan på en bred insikt om att alliansfriheten är överspelad, och att ett fullvärdigt Nato-medlemskap är ett logiskt försvarspolitiskt steg att ta, får Finland och Sverige således hålla till godo med varandra. Eftersom ensam är svag i försvarssammanhang är ett fördjupat samarbete länderna emellan ett viktigt steg mot att skapa högre trösklar för angrepp.