USA ska under nästa årtionde ha en takt i sin minskning av dessa utsläpp som är ungefär den dubbla, jämfört hur man nu minskar dem. Det går att sätta flera frågetecken för denna principöverenskommelse som USA:s president och hans kinesiske kollega kom fram till nyligen.
För det första är förändringen inte tillräcklig, och den blir mer en början på något nytt än ett färdigt svar. De båda länderna är så stora, och ligger som etta och tvåa på listan för utsläppta volymer. De har även stora utsläpp i förhållande till vad de producerar. De nya målen markerar ändå en stor ökning av ambitionerna och ett synsätt som pekar på stora förändringar i energibeskattning, investeringar i ny energi och miljöåtgärder. Med det följer politiskt motstånd. Aktivitet från lobbygrupper är att vänta i både USA och Kina, på de olika sätt som hör ihop med ländernas vitt skilda politiska system.
Högerflygeln hos republikanerna i USA:s kongress kommer inte att vara gladare över denna prestation av president Obama än de varit i andra frågor. Även om många delar av USA:s näringsliv blir allt mer inriktade på nya energilösningar och minskat fossilberoende finns andra bolags- och fackintressen som inte delar känslan för marknadsekonomins nyskapande kraft utan vill slå vakt om sådant som kolgruvor.
Ändå gör såväl frågornas allvar som det att USA och Kina hittat ett mer gemensamt synsätt att effekten bör bli avsevärd på marknader och för teknikutveckling. Det blir också mindre dåliga förutsättningar att göra något konstruktivt av nästa år klimatkonferens i FN-regi.
Betydelsen av en internationell förskjutning bort från kol- och oljeberoende kan avläsas även på ett annat sätt. Investeringarna i energiproduktion och kraftverk har fortsatt att vara våldsamt felriktade, miljömässigt sett. Det handlar då inte bara om de många kolkraftverken i länder som Tyskland, Kina och många andra.
Brittiska Daily Telegraph redovisade i förra veckan en beräkning att oljeproducerande bolag i världen har pågående investeringsprojekt i prospektering och utvinning i en omfattning som överstiger 8000 miljarder kronor – och detta för sådana tilltänkta källor som kan bli lönsamma endast vid ett råoljepris över 95 dollar eller i många fall långt mer! När priset för tillfället är under 80 dollar blir inte bara oljedespotier och Putinregimen undergrävda. Många bolag som skuldsatt sig djupt för att fördjupa sitt fossilberoende kan få svårt att betala tillbaka lån.Kedjereaktioner på finansmarknader kan bli häftiga.
Men av större betydelse är ju att investeringarna kan fås att öka så mycket mer i många former av fossilfri och mer miljövänlig teknik, från solenergi till kärnkraft – samt inte minst i eldrivna och andra klimatvänliga bilar. Inriktningen, och uppfattningen av vad som är huvuduppgiften, har hittills varit fel på väldigt många håll.
Det gäller även på riktigt nära håll. Den viktigaste klimatuppgiften i Sverige, ännu större än en del lämpliga anpassningar av mat- och andra konsumtionsvanor, är att få bort så mycket fossilbränslen som möjligt ur trafiksektorn.
Men i stället drivs politiskt på en del kanter en linje där det centrala i praktiken blir att slå ut delar av den elberoende basindustrin för att kunna stänga de största, och fossilfria, kraftverken.