Folkpartiets beslut att hoppa av de pågående försvarsförhandlingarna, mellan regeringen och alliansen, är logiskt.
Det har nu gått nästan exakt en månad sedan regeringen kom med sitt utgångsbud: 6,2 miljarder extra till försvaret under fem år, med start 2016. Moderaterna kontrade därefter med att åtminstone 10 miljarder skulle behövas, Folkpartiet landade i 17 miljarder.
När Folkpartiet i måndags meddelade att man hoppar av i slutfasen av förhandlingarna var orsaken alltså att man inte ser en vilja hos regeringen att avsätta tillräckliga medel. Till Aktuellt sade partiledaren Jan Björklund: "Det är utvecklingen i Ryssland som är djupt bekymmersam […] Sverige måste nu efter 25 år av nästan oavbruten nedrustning genomföra en mycket kraftig förstärkning av den svenska försvarsförmågan."
Visst är det så att Alliansen, under sina åtta år vid makten, borde ha satsat mer på försvaret. Visst är det också så att det alltid är lättare att dra på sig spenderbyxorna när man har hamnat i opposition. Samtidigt har den ökade ryska aggressiviteten kommit stötvis och inte varit enkel att förutse, och det är också denna som har medfört att läget inom det svenska försvaret har blivit allt mer akut. Det vore därför orättvist att avfärda FP:s och Björklunds agerande som opportunistiskt. Snarare utgör det en viktig och logisk markering.
Som en effekt av att under lång tid ha varit eftersatt finns i dag stora hål att fylla inom försvaret. Från Försvarsmaktens sida har man sagt att det krävs fyra miljarder extra årligen – alltså 20 miljarder över fem år – för att åter kunna höja den svenska försvarsförmågan. Dessa pengar skulle behövas bland annat till att öka antalet anställda, underhåll av materiel, mer övningsverksamhet och bättre ammunition.
I Försvarsberednings slutbetänkande, från maj förra året, var Socialdemokraterna och allianspartierna i stort eniga om inriktningen. Där nämndes, förutom dessa mest grundläggande satsningar, också sådant som luftvärn mot robotangrepp och kryssningsrobotar. För att ha råd med det menar Försvarsmakten dock att ett antal ytterligare miljarder behöver skjutas till.
I ljuset av allt detta ser Folkpartiet, med sitt bud om 17 miljarder extra, onekligen ut att vara det enda parti som tar situationen på något sånär så stort allvar som den förtjänar.
I går rapporterade Ekot att de tre allianspartier som nu är kvar i förhandlingarna har lagt ett gemensamt bud om 13,7 miljarder – en ökning av regeringens senaste bud med sju och en halv miljarder. Men även om regeringen skulle gå med på en extra satsning i den storleksordningen talar alltså det mesta för att detta är för lite.
Att stärka det svenska försvaret kommer att kosta pengar. Det måste det också få göra, när osäkerheten i det geografiska närområdet ökar – annat får helt enkelt stå tillbaka. Därtill bör ett Nato-medlemskap givetvis utredas.